November och December existerade - faktiskt

"Det har varit så mycket - jag har svårt att hinna med" så låter det för alla. Så låter det från mig. Jag vill inte på något sätt få er att tro att inte november och december existerade - för det gjorde dom. Lite för väl, och lite för bra. Här ska ni få ert smakprov på de där månaderna som var för så länge sen men ack så bra dom var. Jag blev 23 och allt var gött, för det mesta av tiden.

Puss och njut! 

 

Återsåg Linda i November - vi åt tapas på La sombrita och njöt som aldrig förr


 

Efter Tapasen tog vi ytterligare ett glas vin på Lilla London. Jag matchade inredningen

  

Sen gav jag dessa fina blommor till Farmor och Johnny för att de alltid ställer upp och är helt fantastiska - precis som dessa blommorna



Så fyllde jag ju 23 i November också. Vi åt på en jättegod restaurang som serverade indisk vegetariskmat och god dryck. Jag hade en toppen kväll i goda vänners lag. Efter restaurangbesöket tog vi en visit ut i nattlivet

Efter mitt födelsedagsfirande med vänner spenderade jag söndagskvällen med Bingolotto, tårtbitar och kaffe. Vi vann inga miljoner men jag, farmor och Johnny hade en bra kväll.


 

26e november fyllde jag 23. Då överraskades jag med tårta och blommor när jag kom hem från jobbet. Pappa, Farmor, Johnny och Daniel njöt av tårtan med mig.


 

Så var det dags för släktkalas med halva delen av släkten på lördagen - självklart fick jag blommor. Så vackra. Fick annat också men är lite finare att posera med blommorna än med resten av presenterna.

 

Just det, jag önskade mig smörgåstårta på kalaset därför bakade Reine såklart en smörgåstårta. Den var helt fantastisk - jag skojar inte, Reine är riktigt amazing på att baka smörgåstårta. Drömig.

På söndagen - mitt fjärde och sista firande - så bjöd mamma på tårta bland annat.
Som ni kanske ser fick jag äran att dekorera - mästerverk om du frågar mig.



 

Helt plötsligt kom december också - jag och Alise gick och tittade på NKs julskyltning.
Älskade denna skyltningen mest - så drömigt.

Så var det ju som sagt december - vilket bjöd på Julbord med jobbet också.


 

Så hade jag och Hanna en riktig myskväll - vi drack rödvin och åt indisk mat.
Märks det att jag har någon slags extra kärlek för indisk mat och rödvin?

Så fyllde Alma 7 i december också - hon är så himla fin och söt. Liksom tårtan hon äter.



Så kom tillslut den där julgåvan jag längtat efter - allt förutom Onsala-korven gick ner i ett enda nafs för min del, Onsalakorven gav jag bort till en lyckligt lottad person. Tusen tack till jobbet!


 

December innebär också det traditionsenliga "Jul på Liseberg" i år hade jag lyckan att gå med två av de finaste människorna på hela planeten - bästa Johanna och Alise.


 

Och innan julafton kunde komma så skulle julklappsshoppingen också äga rum.
Här har jag, mamma, mormor och lillasyster precis stannat upp för lite lunch på Pasta Prego.

 

Tillslut kom julafton - det var morgonmys hos familjen Hansson/Bengtsson och någon hade just funnit mandeln - denna person var inte jag men jag och min lillasyster var lika kramgoa ändå



Sen kom julens eftermiddag och kväll - jag och pappa tog var sin, förhoppningsvis, traditionsenlig nubbe tillsammans. Men bara en - för så goda är dem inte.

You better keep up

Varför känner jag ett behov av att sitta och trycka in knappar på ett tangentbord? Jag har liksom haft ett totalt uppehåll från att skriva ovettiga texter. De senaste har jag endast lagt upp bilder med en liten kommentar under - eller också har jag skrivit en sorglig text om människor jag tyckt om som gått bort. Detta är nåt helt annat än ovettig text - ovettiga texter har jag inte skrivit på years and years tillbaka i tiden. Men här sitter jag, medvetandes av min ovettighet i att skriva vettiga texter. Jag hoppas någon där ute förstår vad jag menar - även om det bara är, vad jag antar, min far och en och annan noga utvald kotte - eller en kotte som av slumpen - hamnat här. Återigen, jag har bjudit bort mina parenteser och kommatecknen på en dejt och sysslar själv enbart med ett monogamiskt, och nytt, förhållande med mina bindestreck. Deal with it. Jag hänvisar alla språkpoliser till någon som vill bli gripen av dem. Jag är inte en av dem. Även om man kan tro det, ibland.

I vilket fall som helst, jag skulle komma till något. Vad kommer jag inte längre ihåg. Det var ju det här med det där som man inte kan sätta ett ord på - tankspriddheten. Jag är tankspridd. Om ni trodde jag var det innan - ni ska bara veta hur det är nu och ni ska bara veta hur det blir när jag är äldre. När jag är äldre än 23. Vilket det förmodligen hade att göra med - min ålder. Allting handlar om min ålder. Att jag är 23 men känner mig som 73. Att jag umgås mer med gamla tanter än vad jag umgås med treåringar. På jobbet pratar jag med tanter - och gubbar. De senaste dagarna har alla gubbar träffat in mig i kundtjänsten - helt otroligt. Hemma pratar jag med tanter - och gubbar. Visste ni att en av mina närmsta vänner - eller vad folk gillar att kalla anhöriga - är min farmor på snart 75 bast en av de roligaste som finns. Jag facineras så otroligt mycket av henne. Jag hade kunnat spendera en hel dag - ja till och med veckor - bara med att titta på henne och följa henne. Hon ger mig till 90% MINST ett leende på läpparna varje gång jag ser henne - följer henne. Hon är guld, om någon förtjänar en guldmedalj så är det hon. En annan person som ligger mig väldigt varm om hjärtat är min pappa - och vi vet ju alla vem som uppfostrat honom. Så jag kan inte annat än att lita på att jag blir som dem när jag blir stor - större. Sådan mor - sådan son. Sådan son - sådant barnbarn. Eller vad man i folkmun säger: sådan mor - sådan son. Sådan far - sådan dotter.

I vilket fall, jag har gjort det igen. Gått från ett ämne till ett annat - you better keep up.

Puss.

Tankspriddhet - välkommen hit min älskade tanke. Jag tänker på dig.

Varje vinter blir mitt hår alltid lite mörkare än på sommaren. Istället för de där ljusröda slingorna skiftar mitt hår mer i de mörkröda tonerna och likt mitt hår, blir även mitt humör lite mer mörkrött än ljusrött.

Jag tror jag lider av någon slags vinterdepression. Likt de allra flesta svenskar på vinterhalvåret får jag alldeles för lite av vitamin D. Åtminstone är det vad jag tror, och regeln bekräftar oftast just detta. Även om jag varje år drabbas av samma sorts vinterdepression som jag ignorerar bättre än någon annan nu för tiden så tror jag nog att den, i skrivandets stund, mestadels beror på en handled som inte fungerar som den brukar och faktumet att jag just varit sjuk. Dödssjuk. För visst var det väldigt skönt att spendera dagar under täcket, trots att febern satte käppar i mitt hjul. Likaså den dunkande huvudvärken som mer övergick till yrsel i form av att inte komma upp ur sängen. Vinterdepression. Där var vi. Med eller utan trasig handled. Med eller utan 39graders feber. Vinterdepression. Enough written, jag har tappat bort vart vi var. Det har med min tankspriddhet att göra. Lovar. Tillbaka till min handled och dess orsak till dess obekvämhet i att användas till att trycka ner knappar på ett tangentbord - mitt tangentbord.

I helgen var jag på svensexa/möhippa. En nykter sådan. Det var helt fantastiskt. Människor är fantastiska. Även om jag knappt sett folk som en gång var mig närmare hjärtat så gjorde de mig iallafall alldeles varm om hjärtat - ni var lika guldiga och glittrande som ni alltid varit. Även om jag kände mig som ett grått troll som längtade hem klockan 22 så hade jag en gemytlig dag. Emilia, du förstår inte vad jag har saknat dig och en kaffe - ja, tack. Hilma och Kristin - jag var så glad över att se er att ni anar inte. Även om jag, som sagt, befann mig på en plats där gråa troll existerar. Men de kändes lite mer åt de silvriga hållet ikväll, som om jag var ämnad att vara precis där jag var. och Tobias, jag kan inte längta mer till ditt bröllop. Jag hade kul. Jag skrattade. Jag vann på volleyboll - låtsats vi. Jag fick äta tacos. Jag fick gå på en special guidad spårvagnstur av dig. Jag fick skratta när mina nyfunna vänner - och gamla vänner - lekte "död ko" (för er som har mig på facebook eller följer min instagram - se där så kan ni få skratta åt detta med mig). Tack för en bra dag som du fick oss att sammangadda ihop oss till.

Jag vet inte vart jag är mer - det finns ingen poäng eller sammanhang i denna texten längre. Den är som mig - som ett grått troll som blir silvrigt och ihop-knutet till en knut på slutet för att sedan trasslas upp till något magiskt - när tiden är inne. Fullt av bindestreck och kommatecknen till en veva av alldeles för många parenteser (även om de sakta men säkert byts ut mot bindesstreck, ju mer bindestreck desto bättre). För att sammanfatta allt: tankspridd. Med för många ord att lägga ut för ens eget bättre vetande. Vi började någonstans men slutade någon helt annanstans. På tankspriddheten. Allt sammanfattas till tankspriddheten (jag har förövrigt flera tusen inlägg som inte är publicerade - och aldrig kommer bli det - som handlar om just min tankspriddhet). Just det, tanken. Jag förbättrar den. Och nu värker min rygg för jag har suttit alldeles säckigt. Enough written, hejdå. Jag ska ta mitt grå-silvriga troll till kojs. Vi ska sova. Jämte kudde-ludde. Han är simply the best. 

Silvriga laget vann med 200-0

Juli, Augusti, September, Oktober och sen helt plötsligt var det 9e november. Dagarna har bara rullat förbi. Nu står jag här och sommaren passerade. Höstmörkret har gjort ett återkommande besök på obegränsad tid och igår firade vi farsdag. Nästa gång är det min dag, min födelsedag. Men innan dess ska ni hinna få en återblick av de senaste 4 (?) månaderna.

Det var fredag. Det var Kajfest. Det var öltält. Det var Sounds och fina vänner. 

Helt enkelt perfekt sommardag.

 

Sen hängde jag på glasscafé ca jämt efter jobbet i somras.
Denna gång med fina Tobbis.

Åt lunch så nära havet jag kunde, denna gång på Älvsnabben. 

Pappa fyllde år. Det firades med hans fem favoriter:
Sushi. Båtarna. Solen. Jackie och Gula tishan.

 

Sen fyllde Linus år, vi grillade mitt i skogen.

 

Sen tog jag årets första dopp i Vänern med finaste Alma

 

Så hälsade hela släkten på Farmor och Johnny på sommarens camping på Ursand. 

 

Rebecca kom och hälsa på, det blev pinchos och popcorn till förrätt

 

Alise fyllde år i Juli också. Hon fick världens största ballong och var lyckligast i världen.

 

Sommaren bestod av mycket fotboll, här är jag och syrran i halvlek

 

Sen åkte jag till Skåne, där stod vin och "vem-där?" på agendan med bästa vän

 

Här är jag och min helt fantastiska bästis Linnea. 

 

Sen drog Linnea med mig till en avlägsen busshållplats i Skåne. 

Vi sjöng Britney Spears och jag poserade.

 

Pappa och jag tog många sommarpromenader, bla till drömmarnas kaj.

Sen var både Rebecca och Linda i stan samtidigt 

så vi tog en svängom till tonerna av Uggla på Liseberg.

Ytterligare ett fint motiv från mina och pappas promenader

 

Sen spenderade jag mesta delen av sommaren i Majorna. 

Där middag med dessa två fantastiska pinglor var med i kalendern.

 

Vi hade även tid med reunion med mina fina från gymnasiet.
Johanna, Jenni och Alise (plus Emelie som saknades denna gången).

 

Återigen tittade jag på män som sparkade på en boll. 

Här är jag, lillasyster och Victor.

 

En fin sommardag då blåvitt tackade klacken för denna gång

 

Sen åkte vi gedigna fans till Malmö för att se på blåvitt också, 

bortamatcher när de är som bäst.

 

Göteborgskalaset kom, vi åt lunch på lejontrappan var och varannan dag.

Här spelade ett band med saxofon.

 

Sen lyssnade jag och Cecilia på Linnea Olsson och hennes Cello.
Finare musik får man ju leta efter.

 

Åt glass med bästa grabbarna, Linus och Ck. 

Tills det började regna, då gick vi och tittade på fiskar i sjöfartsmuséet.

 

I somras gick även min andra farfar, Bertil, bort. 

Går inte en dag utan att vi saknar honom.

 

Vi gick på hans begravning i Göteborgs finaste kyrka, det var han värd.

 

En ensambild på mig mitt i allt.

 

Sen for jag till Skåne igen, vi firade en nybliven 25åring

 

Sen var det skördefest också, blev helt kär i flädersaften och mandlarna.

 

Här vilar Bertil. Jag tycker det är världens finaste plats att få vila på  

 

Sen började det gå mot kallare kvällar, här är en fin fotbollsbild till.

 

September kom och jag var på José Gonzalez.med goda vänner

 

Johnny fyllde år och vi firade med marängswiss till efterrätt. Mums!

Vi tog en sista tur med båten innan det var dags för henne att lämna vattnet

 

Sen har jag hunnit med slottskogen med pappa också, vi såg på älgar och bl.a. den här påfågeln. 

 

Sen hade Alise party. Där fick jag dricka white russians med bästa Jenni igen.

Tillslut kom hösten igen, här är när hösten är som finast

 

Sen gick jag, mamma och lillasyster på handboll tillsammans.
Laget vi hejade på vann.

 

En fredagseftermiddag under hösten innan mörkret hade hunnit falla helt över lilla bommen.

 

Vi firade CK's födelsedag på Hard Rock Café.

 

Sen i fredags var jag på en vernissage av Camilla Lundén tillsammans med en kollega.
Mycket fina bilder gör hon.

Efter Vernissagen gick vi på Emil Jensen. Få kan leka med ord som han. 

"Om du inte står för något, faller du för allt".

Bertil Bengtsson, min andra farfar.

Idag var det åtta dagar sedan jag fick veta att min andra farfar, som jag känt sen jag var 4år, har gått bort. Det är konstigt det där, "gått bort". Som om han har gått någonstans och vilken sekund som helst ska komma tillbaka till oss. Men jag vet nu, om ens knappt, att Bertil kommer aldrig att komma tillbaka till oss. Han har gått bort, bort till himlen. Hur mycket jag än vet att han alltid finns här hos oss så kommer vi aldrig mer att få träffa honom.

Man tror aldrig att den där sista gången man ses ska vara just den där sista gången. Jag kan lova att jag åtminstone förväntade mig att du skulle få finnas bland oss i ytterligare ett antal år. "Hur är det?" "Jo, det går". Det går, det går och du kämpade in hela vägen in i det sista.

Sista gången vi sågs hade du en vinröd skjorta på dig. Det tillsammans med din blåa nackkrage och din guldiga ring på den hand du bar din krycka. Samma krycka du alltid lyfte upp när du skojade med en. Det var 14e juni. Du hade din vanliga svarta kopp kaffe med suketter i. Eva, din fru, skar upp dig en stor bit tårta med chokladbotten inuti. Vi skämtade om hur jag hade gått upp extra tidigt för att baka just dig en tårtbit av bästa sort, viket alla visste att så aldrig var fallet. Att det var Bella och mamma som hade bakat den.

"Hur går det?" "Jo, det går". "Bara till att kämpa på". Jag trodde aldrig att min 16åriga lillasysters födelsedag skulle bli sista gången jag såg dig. Vi följde dig till vändplatsen, alldeles vid lekplatsen, den dagen. Jag brukar aldrig följa med dit upp för att säga hejdå. Jag säger alltid hejdå innan. Men denna gången gjorde jag det. Tillslut gick jag in för att jag frös. Det var sista gången jag sa hejdå innan din begravning.

Du var min extra farfar i över 18år. Hela mitt liv har du alltid varit en del av, så länge jag kan minnas. Jag tror nog, eller jag vet, att du såg mig lika mycket som ditt extra barnbarn som jag såg dig som min extra farfar. Jag gick in den där sista gången vi sågs för att jag frös.

"Hur går det?" "Jo, det går". Hela vägen till himlen gick det och jag vet att du har det himla bra där uppe nu. Jag vet det. Vi som blev kvar tänker på dig och vi vet att lika mycket som du alltid är med oss, är vi alltid med dig. Du var min extra farfar och vi älskar dig.