Vi är förlorare, vi två, sen vi var 17 år

Just nu har jag ingen som helst aning om hur jag ska klara av allting som jag ådragit mig över mitt huvud. Det ska pluggas till omtentor, det ska fixas med nollor osv. Tillråga på allt så har jag fortfarande inte fått svar från skolan om kursstart, böcker och antagning osv. Känns sådär bra. Jag kan, helt ärligt, säga att jag är splittrad. Splittrad i allt.

Tur att jag har så fina vänner och så fin familj, ni är guldvärda. På riktigt guldvärda. Vet inte vad jag skulle gjort utan er. Jag skulle ta vilken kula som helst för er. Kärlek.