när varje bön gått åt, fortsätt

Är så nervös att det spritter i hela kroppen. Var länge sedan jag var såhär nervös och det är ändå bara en tenta jag ska göra. Inte något jäkla tal inför hela världen. Jag vet inte, men är det någonting jag förändrats i de senaste 2 åren så är det att jag, nu för tiden, ser muntliga tal som roligare och mer spännande än att skriva ner mina kunskaper på ett papper, känns liksom som om man i muntliga tal kan mer, ni vet, "go with the flow". Men jag vet inte, det kanske bara är mitt nervösa jag som talar. Ingen aning, men jag tror att jag mest är nervös för att jag känner en sån press, sån "upp-till-bevis-att-visa-vad-du-går-för"-känsla. Det är nu eller aldrig. Okej. Jag säger mest så för att jag känner sån jäkla press. Men jag vet inte, oavsett om jag nailar tentan idag eller misslyckas totalt så vet jag att, är det nåt jag aldrig gör så är det att ge upp, finns inte på kartan. Om jag så ska behöva komma med kavaj till den 10e omtentan om några år så ska jag fan aldrig ge upp. SÅ envis är jag. "Det kommer funka, måste funka" som en vis man en gång sa.

Håll alla era tummar, be till alla gudar ni tror på. Nu kör vi. PUSS!