Det har varit så mycket det senaste. I samma veva som någon stjäl min
mobil med allt vad diverse kort man någonsin använder konstant till
vardags innefattar så skaffar jag även ny adress, ny stad, nytt jobb och
nytt nummer. Det är nästan så att man tror att jag försöker undvika att
någonsin bli funnen igen.
Som sagt, man kan väl minst sagt säga att det har varit två helt intensiva veckor det senaste och jag gör allt för att få min vardag att passa ihop igen. På en vecka skaffade jag mig ett helt nytt jobb som till stor del tar upp det mesta av min tankeprocess och resterande tid av mina tankar tillägnar jag min stulna mobil och försöken till att hitta wifi.
Dessutom har jag spenderat väldigt stor del av min tid till att umgås med mina släktingar och mina bästa vänner (oh God vad dom har vart saknade) och också med att försöka förstå innebörden med att jag kanske, eventuellt ska läsa upp mitt matte c-betyg. Vilket jag nu ångrar att jag någonsin anmälde mig till. Lite så.
Hur som helst, egentligen ville jag mest säga att jag överlevde flytten. Jag överlevde jobbsökandet (som varade i bara en vecka) och jag överlevde faktumet att min mobil, leg och allting stals. Jag är en överlevare och i ärlighetens namn är det mina släktingars förtjänst att jag inte brytit ihop totalt. Tack för att ni är bäst.
Nu ska jag ta igen min trötta kropp med att invänta kaffepaus med mina släktisar (har på riktigt gått från 1 kopp om dagen till typ 5..) vilket känns fantastiskt.
Puss och kram, vi syns på stan. Göteborgs-stan.
Som sagt, man kan väl minst sagt säga att det har varit två helt intensiva veckor det senaste och jag gör allt för att få min vardag att passa ihop igen. På en vecka skaffade jag mig ett helt nytt jobb som till stor del tar upp det mesta av min tankeprocess och resterande tid av mina tankar tillägnar jag min stulna mobil och försöken till att hitta wifi.
Dessutom har jag spenderat väldigt stor del av min tid till att umgås med mina släktingar och mina bästa vänner (oh God vad dom har vart saknade) och också med att försöka förstå innebörden med att jag kanske, eventuellt ska läsa upp mitt matte c-betyg. Vilket jag nu ångrar att jag någonsin anmälde mig till. Lite så.
Hur som helst, egentligen ville jag mest säga att jag överlevde flytten. Jag överlevde jobbsökandet (som varade i bara en vecka) och jag överlevde faktumet att min mobil, leg och allting stals. Jag är en överlevare och i ärlighetens namn är det mina släktingars förtjänst att jag inte brytit ihop totalt. Tack för att ni är bäst.
Nu ska jag ta igen min trötta kropp med att invänta kaffepaus med mina släktisar (har på riktigt gått från 1 kopp om dagen till typ 5..) vilket känns fantastiskt.
Puss och kram, vi syns på stan. Göteborgs-stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar