baby jag faller

Ibland förstår jag verkligen inte alls hur jag tänker, eller hur somliga andra tänker heller för den delen. Men trots det, så hade jag en helt grym kväll igår med hur sköna människor som helst. Först vart det till att dra till hising-island, hem till rebecca, där det vankades partey. Sedan när kvällen för mig fortfarande kändes ung så träffade jag några människor ute i stan, så jag spenderade då en stund med dom i storstadsvimlet, fram tills jag bestämde mig för att åka hem. och då träffade jag nog sannerligen världens skönaste människor som kunde göra mig sällskap hem. Tack Michelle, Daniel, Oskar, Robert, Marcus och Anton för sällskapet. Och tack alla andra som gjorde min kväll. Puss!