Att det finns så himla fina människor runt omkring mig vill jag tacka för och sedan vill jag bara berätta om någon som just gjorde min morgon och det var Tess. Det låter mer bra att säga Tess nu för tiden, än det namn vi är uppvuxna med. Och pappa, du vet ju vem det är när jag säger Theresa. Min gamla barndomsbästis. Hon har nämligen gjort en facebook till sin katt, Yoshi. Till sin katt! Och jag kan inte sluta le och skratta åt det, för det gjorde verkligen min morgon och på något sätt känns det som om jag fortfarande känner Tess. Att vi är samma sorts människor som vi var när vi var unga, och jag måste erkänna att jag saknar henne något alldeles enormt. Att katten dessutom är döpt till Yoshi är inte något som förvånar mig alls, för jag minns när vi var små och Mario-Kart var det som vi kallade vårt. Vårt favoritspel, vårt tv-spel. Och nu kommer alla gamla minnen upp igen till ytan och det känns verkligen som att du var den enda där för mig under den tiden. Jag saknar dig Tess, jag saknar oss. Och jag saknar barndomen. Pussåkram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar