Under min andra arbetsdag för det här året så har jag insett att:
1. Jag längtar till hösten. Till den där känslan av att löven blir eldfärger och faller. Den där känslan av att nästippen blir röd och man har vantar med enbart en tröja till. Ni vet, jag längtar till den där perfekta höstdagen då solen fortfarande skiner och daggdroppar täcker gräsmattan.
2. Att alla löven som kommer från de nyklippta häckarna ser EXAKT likadana ut och att det bara kommer fler och fler ju mer man klipper häckarna. Inte nog med det, dom är fula också. Och att kratta gröna löv i ett visst antal timmar är inte roligt. Speciellt inte när löven är gröna.
3. Att jag totalt älskar hur alla ens arbetskamrater mentalt förbereder sig för rast en kvart innan den faktiska rasten ska äga rum.
4. Att jag saknar Anne. Tjejen med de bästa kommentarerna och den skönaste personligheten i världen. Hoppas du har det fint på ditt nya jobb, vännen.
5. Att jag ju faktiskt visst går och försöker tala med gravarna, ber om ursäkt om jag går på dom och funderar kring hur varenda människa dog. Och självklart undrar jag varför de dog och om de hade ett trevligt hembesök igår osv. Vi skapar som en alldeles egen relation jag och alla gravarna.
6. Att jag faktiskt har ganska tur som inte blivit biten av en fästing än. Som tillexempel .. eeeeeh .. niklas har! stackars pojk.
6. Att man ju faktiskt hinner tänka på en himla massa saker under tiden man jobbar. Vilket kanske är en mycket bra sorts terapi på nåt vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar