säg mig att det finns nåt mer

Åh. Ni vet den där känslan när man verkligen gillar någon men vet att man inte kan göra det. Och ni vet den där känslan när man berättar saker men tillslut börjar undvika personen ifråga, inte för att man vill utan för att man känner att man måste. Vi brukade umgås varje vecka och prata varje dag. Men sen blev allting bara konstigt, och det är väl där jag har mig själv att skylla lite. Du sa att vår vänskap inte skulle påverkas. Men jag känner mig och visst påverkades vår vänskap. Det är inget umgås varje vecka och prata varje dag. Det är knappt prata något alls, eller prata men inte till den mängd vi brukade. Jag hatar att jag saknar dig. Och jag vet inte, men kanske insåg du att jag var lika falsk som alla andra.