Att komma tillbaka till världen igen

Det är så mycket nu. Jag sover sämre än vanligt och kan inte hålla tankarna isär. Jag är så uppstressad för små saker som förmodligen kommer att lösa sig tids nog. Ibland känns det inte som om jag andas längre. Det är som om min kropp fortsätter utan mig. Den går vidare på någon slags speed som jag inte själv är med på. Ibland när jag är ledig brukar jag tvingas lägga mig ner en stund, med ett täcke ovanför huvudet i ett mörkt rum, för att jag ska få vara för mig själv. Jag försvinner så långt jag bara kan från alla andra och där brukar jag ligga i flera minuter utan att tänka på någonting annat egentligen, bara ligga ner där under. Alldeles för mig själv. Sällan, men ibland, gråter jag tills jag inte kan mer och sen är det slut. Jag är tillbaka till världen igen. Det är det jag gör för att få vara för mig själv nu för tiden. För att få vara bara Jackie. Men ibland, som nu, så känner inte jag att jag har tid för det. Jag är sover sämre än vanligt och även om jag försöker hålla tankarna isär så går inte det. Jag är trött. Och livet har inte ens gått tillbaka ännu. Det är så mycket nu. Jag är uppstressad för små saker som förmodligen kommer lösa sig tids nog. Tids nog, men inte tillräckligt tids nog.

Fråga mig inget mer. Försök inte göra några psykologiska conclusions. Inte ens jag klarar av det och ska jag vara helt ärligt finns det inga heller. Låt mig bara få lägga mig där i några minuter, med ett täcke ovanför huvudet i ett mörkt rum. Låt mig få de där minuterna att samla ihop mig själv emellanåt. Psykologiska conclusions kan ni spara till någon annan.

Det kunde gå dagar, till och med veckor när du föraktade den allt för verklighetsförankrade omvärlden som omgav dig. du avskydde innebörden med vardag. allt som fick dig att motvilligt sakta in, stå stilla. när inte ens de lätta nästan svävande dansstegen över kullerstenen på masthuggstorget klockan två på lördagsnatten fick dig att känna dig levande och fri efter en flaska vin, förstod man att det var mörkt. du hade ett sätt att svepa in i folks liv som en virvelvind för att sedan impulsivt försvinna vidare när rastlösheten och mörkret svepte över dig likt den ryska vintern. På ett fascinerande och nästintill förtrollande sätt blev folk hänförda av din närvaro, men allt bleknade och föll till marken när du vissnade tillsammans med körsbärsträdens blommor.

- Läst och citerat från en blogg som fanns tidigare av en tjej som hette Emelie.

kalasvecka

 

firade födelsedag med sushi och fika med finaste av vänner

 

Jag och mina allra bästa vän fyller år

 

Det åts tårta och kalasades, här är jag med mina allra finaste pinglor

Åt mycket sushi under min vecka i göteborg, tre gr för att vara exakt 

Vännerna var så fina så de förtjänar att vara med på ett kort till

*alla bilder har inte tagits utav mig utan har även tagits av caroline, gav mig själv copyright

Du är aldrig långt bort ifrån mig

Om tre månader flyttar jag. Jag har så himla mixtrade känslor kring det, ena halvan av mig är superglad för att få flytta hem till staden där allt började medan den andra halvan vrider sig lite av tanken på att inte veta, att inte veta vad framtiden i min hemstad har att erbjuda.
    I Helsingborg har jag byggt upp ett liv. Jag har en lägenhet, jag har ett jobb och min fritid består av glas vin och fikastunder med mina vänner. Men nu när jag flyttar tillbaka flyttar jag till ett liv som inte är mer uppbyggt än att senast jag bodde där hade jag precis tagit studenten och livet efter det hade inte fått sin början ännu. I Göteborg väntar bara mina ungdomskärlekar och min allra vackraste släkt. Även om det inte är så bara så är jag orolig över vad som kommer hända med mig. Kommer mitt nya jag passa in i en vardag i fiskstaden. Jag vet ju inte, jag har den senaste tiden bara spenderat helgdagar och semesterdagar i staden. Vad finns mer? Har jag romantiserat Göteborg? Vart är jag påväg?

En sak vet jag och det är att mitt liv tillhör Göteborg. Mitt hjärta hör dit. Jag kommer inte sakna något här. Eller jo. Kommer sakna tre saker: mina arbetskollegor, faktumet över att ha mitt liv och min bästa vän Linnea. Allt annat är något jag gett upp för länge sedan. Vinet är detsamma i Göteborg.

Men jag klarar mig. Jag har mina ungdomsbästisar. Min allra vackraste släkt. Ni är alla reason enough for me to get home, till staden där allting började. Älskade ni, jag kommer hem.

Höstavlastning

Haft mycket att tänka på den senaste tiden, har fortfarande mycket att tänka på. Men nu är halloween-rushen över och snart tar jag en veckas välbehövlig ledighet, då lär ni få se mer av mig också. Så länge, låt mig presentera mina senaste två månader. mörka och fotofria men här har ni 5 magiska kvällar/dagar att vältra i.

 

Min vän, Alec, fyllde år så vi satte på oss kalashattarna och fira honom

 

Sen har det blivit många fikastuder med min bästa vän för att få bort höstdeppen

 

Sen kom familjen på besök, vi gick på fotboll tillsammans

 

Och här har ni mig och min syster precis innan matchen, fullkomligt redo för fight

 

Sen sniffa jag åt mig lite helg och fick spela fia-med-hutt tillsammans med bla dessa två fina, Anna och Elisabeth

 

Snart därpå fick jag även dricka vin tillsammans med min allra bästa vän, Johanna, som precis flyttat närmare mig. Här är vi änna riktiga babes.

Vila i frid

Mina tankar går idag tillbaka till en tid då jag fortfarande gick i gymnasiet. Till en tid där jag gick till kyrkan varje vecka för att jag tyckte det var så förbaskat gött. För att det var ett ställe där jag kunde känna mig lugn, mitt i all annan panik.

I kyrkan var vi många som umgicks, vi var många som tyckte om att umgås. Skratt och kyrkhumor var något som var alldeles speciellt, kyrksaft var något alldeles speciellt. Och varje år laddade vi för att spendera en nyårsafton tillsammans i Trysil. Och det var där jag lärde känna dig mycket bättre. Det var där jag fick lära känna många mycket bättre.

Vi åkte i full fart ner för vita skidbackar, vi gick på andakter för att lugnas. Vi gick på bibelstudier för att lära och vi spelade TP för att det var det roligaste som fanns. Så många skratt som skrattades den veckan.

Vi blev som sagt vänner i Trysil. Inte bästa vänner men goda vänner. Vi var några som sedan bestämde oss för att vi som umgåtts mest under denna vecka skulle ses oftare, men så blev det aldrig. Långsamt gled alla åt olika håll igen men ingen kan ta ifrån oss den där veckan i Trysil och varje gång vi alla träffades igen så var det som om den där veckan i Trysil aldrig hade blivit glömd.

Jag gick på din student. Vi var ett helt gäng som åkte upp till ditt hus för att gratulera dig. Jag minns att vi satt på din övervåning och jag minns att det var första gången (och enda) gången jag hade vart hemma hos dig i ert hus. Jag minns att du var vän med många från min högstadieskola som jag alltid sett som de coola typerna som jag nu, genom dig, fick en ändrad bild av. Jag minns att du hade en sån himla bra student. Att du såg lycklig ut.

Sedan gick det ett år och vi sågs inte på hela det året. Förrän i Juli, ett år senare. Då träffades vi på Öland Roots. Vi drack, vi skrattade och vi pratade gamla minnen från förr. Vi försökte få fram TP i mobilen men lyckades aldrig. Mer minns jag inte, mer än att vi hade förbaskat roligt och om någon skulle fråga mig nu så skulle jag veta exakt vart ni hade ert tält.

Tillslut, utav bara farten blev det 2014 och vi hade inte setts eller hörts av på tre år. Inte mer än ett litet "grattis" på facebook. Plötsligt får jag höra att du inte finns mer. Bara när jag läser de där orden så kan jag inte förstå det. Vi var aldrig bästa vänner, men du var min vän. En gång i tiden var du min vän och det glömmer jag aldrig. Simon, du var en fantastisk person och även om vi inte umgicks särskilt ofta alls så har jag fantastiskt bra minnen av dig och det vill jag att du ska ta med dig upp till himlen. Du var en fin människa, Simon, och jag hoppas verkligen att du har det fantastiskt där du är nu. Ta hand om himlen och vila i frid.

Jag vill bo i en svamp annars får jag kramp

Mycket har hänt sen sist jag skrev av mig här. Det har blivit september och jag försöker allt jag kan för att undvika höstdepressionen även iår. Men innan sommar blir till höst ska vi se tillbaka på Augusti. Ett helt fantastisk augusti.

 

Lillasyster var på besök och det blev många Frapinos vid hamnen

 

Dessutom gick vi långa promenader i sommarsolen

 

Några dagar senare åkte jag tillbak till min hemstad och välkomnades hem av mina tre äldsta vänner, sushi och vin. 

 Och på tisdagen började Göteborgskalaset och jag spendera dagen med min bästa Tobias och kvällen spenderades sedan med bästa Johanna, Linus, Christian och Charlie.

 Veckan i Göteborg bestod av många mycket fina kvällar och denna kvällen spenderades med finaste Panda Da Panda och vin.

 Fredagen spenderades sedan även den i goda vänners lag och efter att inte ha sett Maja sen nyår så var det helt fantastiskt att träffa henne igen.

 

På lördagen vankades det sedan 90talsfest och efter att min spice-girls-tröja gick helt åt skogen så fick jag ta till med en nödlösning. Iallafall, kvällen började med tacos och två favoriter

Sedan var det 90tal på menyn och det dansades till Aqua och livet var gott

 Efter Göteborg åkte jag direkt till Malmö för att umgås med dessa nissarna

 Det blev sena nätter och tomma glas och jag hade de bästa av dagar

 Sen tog semestern slut och jag jobbade 8 dagar i sträck men när inventeringen tillslut var över så blev det några glas på en bar med goda vänner och för att fira mina och Linneas tre år som vänner.

 Allt började med spillt rödvin på min Håkan-påse för tre år sedan och sen dess har vi hållt ihop

Ganska snart fick jag en fri helg och då fick jag besök av min bästa vän, Julia.

Sedan kom Malin på besök också och vi hade en riktigt fin öland-reunion igen

På söndagen tog vi sedan en nostalgi-tripp. Vi fick bli på nyttkära i Emil Jensen och vi fick dansa till barndomens Electric Banana Band. Älskade livet lite mera.

 

Vi fnissade in de sena nätterna och delade på ett par skor när vi nyfiket smög oss iväg mitt i natten

Jag har varit helt ofokuserad de senaste dagarna, gjort så många små vardagsfel hela tiden. Tappat mjölkpaketet och varit mer tankspridd än någonsin tidigare. Vet inte riktigt vad som håller på att hända men någonting, någonting det har hänt. Enda sedan dess att jag kom hem från Göteborg nu senast så har allt bara känts fel. Som om jag är på fel plats. Jag är splittrad. Så splittrad att det påverkar varenda normal tankegång jag någonsin haft. Jag måste härifrån. Jag måste hem till staden där allting började. Där vi fnissade in de sena nätterna och delade på ett par skor när vi nyfiket smög oss iväg mitt i natten. Där första kärleken slog sin rot, där den första ölen dracks upp. Där vi lärde oss nya språk bakfulla, där komplexen fick sin början. Där en finne plötsligt blev en skönhetsfläck. Helt enkelt, till staden där allting började. En dag kommer jag att komma tillbaka, och den dagen känns närmare och närmare för varje dag.

 

oskyldiga barn som jag ville ha en bild på här

släng ner nyckeln min fina

Nyhemkommen från Göteborg. Jag har haft en helt fantastisk helg och jag skulle inte för ett ögonblick vilja byta ut den mot något annat. Jag tog med mig min bästa vän Linnea till staden där allt började och vi har haft det helt underbart. Det är nästan så att vi flyttar till Göteborg snart. Jag vet, jag har sagt det i snart tre års tid nu men jag kan ärligt säga att jag är för bekväm med det liv jag har nu så därför kommer det nog dröja ett tag innan jag sätter tummen ur. Men det är bara en tidsfråga innan det faktiskt händer.
     Hur som helst, vi har haft helt fantastiska dagar och nu ska jag bara jobba av mig lite under en två-veckors-period och sen kommer jag tillbak till min favoritstad igen. Så länge kan ni njuta av denna bildbomben.

 

Förfestade med två favoriter, Linnea och Julia

 

Hade finbesök i Helsingborg av 4 mycket fina släktingar

 

Så tog jag med mig min bästis till Göteborg

Här har ni mig och min fina vän, Linnea

 

Så hann jag med en fika med fina faster och kusin också

 Kort och gott har helgen vart asbra och jag är så himla lyckligt lottad

Snälla ta mig långt från alla vakter

Hej. Solen har träffat sina högsta timmar, och graderna på termometern verkar bara gå högre och högre. Men det är gött. För alla andra. Själv jobbar jag. Varje soldag.
     I vilket fall som helst, efter att jag kom hem ifrån Öland fick jag gå på lite mer konserter för att avvärja mig lite långsamt. Min bästa vän Johanna kom hit till mig i Helsingborg och bodde här två nätter så att vi kunde gå på våra favoriter Veronica Maggio och Timbuktu borta på Sofiero. Vi tog med oss Linnea och sen öste vi, jag och mina två bästa vänner. Hela natten.
     Sen var jag tvungen att återgå till jobbet och med det inräknat även sova själv igen, efter 8 dagar med sovkompisar bredvid mig, och alla vet vi ju hur det känns att ändra tillbaka till gamla vanor. Men jag har haft helt fantastiska dagar nu och det kan ingen ta ifrån mig så nu laddar jag om tills nästa gång. Puss.

 Mina två bästa vänner på Maggio och Timbuktu

Jag och Johanna köpte lyckokakor

 

Och så passa vi på att njuta av vår ledighet till max på Gröningen

bad boys bad boys

Nu har jag hunnit landa. Den senaste veckan har jag spenderat med nära vänner på en festival ute på Öland. I flera veckor, år, hade vi taggat för mitt andra år på denna festivalen men denna gången hade jag turen att få ta med mig mina två allra bästa vänner, som konstigt nog aldrig någonsin hade träffat varandra förrän nu.
    Vi ska inte dra någon vidare långrandig historia* om hur denna veckan var "the time of my life" men bara faktumet att jag fick ha med mig TRE av mina bästa vänner och ha dom runt mig natt och dag i fem dagar var heaven för mig. Inte nog med det så fanns det så himla många fina människor att lära känna och säga vad man vill men den öppenhet som Öland Roots har den kan ingen ta ifrån dom. Jag är frälst på nytt.
     Iallafall, jag fick även tiden att träffa min barndomsbästis för första gången på 9år och bara det i sig var också en sak jag kunde känna lycka över. Att få ha en människa som har en speciell plats i mitt hjärta oavsett om vi träffas eller inte. Theresa kommer alltid vara min första bästa vän.


Gud, nu är jag helt blödig. Men Öland var bäst. Jag åt konserver. Mingla. Skratta tills jag dog. Levde helt enkelt. Jag var lyckligast i mig själv, jag var lyckligast i människor, jag var lyckligast i världen.

*mer info ges på förfrågan i muntlig version

 

Min bild på när vi köper kaffe på Öland

 

Vi var fräscha för sista gången i Hässleholm

hairdo

Igår fyllde världens bästa pappa år och idag fyller min bästa vän Linus år. Så ni kan ju förstå hur mycket jag önskar att jag kunde vara i Göteborg och fira mina fina men även jag måste lära mig att jag har ett liv här borta i Skåne också, ett liv som jag byggt upp under en tre års tid och som jag ärligt talat kan säga att jag blivit nöjd med. Jag har fina vänner, jag har ett hem och jag har ett jobb jag trivs med. Vad mer kan jag, som liten tjej, önska mig?

I vilket fall som helst, igår klippte jag av allt mitt hår. Så där så att mer än hälften av mitt hår tillslut låg på frisörens golv. Så där så att tjockt och långt hår går till tunnt och kort hår. Kommer SÅ att spara mer shampoo/balsam på detta. Iallafall, det som var vart ju den att det var första gången jag klippte mig i Helsingborg. På de tre år jag bott här. Innan har jag alltid tagit en paus i Göteborgs vildliv och klippt mig. Men nu hade jag inte gjort det på ett år så det började ju bli panik. Eller, det började bli panik för ett halvår sen.

Men frisören var jättego och tog väl hand om både mig och mitt hår och här har ni resultatet:

I've got sunshine on a cloudy day

Mår så himla mycket bättre nu. Förra veckan bestod av att vara sjuk och försöka göra allt för att samla så mycket ny kraft jag bara kunde och nu så är jag här igen, ett friskt jag. Nu är det bara en vecka kvar tills jag får semester och jag peppar som attans inför det med mítt nya utvilade jag. Så länge kan ni få frossa i lite bilder som samlats när jag inte varit sjuk. xx.

 

Jag åt årets första mjukglass med min bästis Linnea

 

Det firades midsommar i Helsingborg

  

Dagen efter midsommar vart det dags för poolparty med mina fina

Och sen har vi hunnit ha picknick i parken

 

this world is confusing me

Idag blandas mitt humör med illamående, trötthet och nedstämdhet. Jag känner inte alls för att ta upp mitt liv och allt jag vill är att bara ligga här, by myself. Jag har ont i varenda muskelknota som finns på min kropp och människor i världen är idioter. Inte för att människor har något med den smärta jag känner i kroppen just nu att göra men den delen är bara som en parantes i det enda hela.


Jag orkar inte. och än mindre orkar jag nu när jag på riktigt är sjuk också. Allt jag behöver just nu i mitt liv är lite komik och det är med komik som jag väljer att spendera min dag som sjuk. Tillsammans med full house. De är de enda människorna som inte är ett enda stort pain in the ass, de enda som kan få min annars så smärtfyllda kropp att inte vilja ge upp helt och hållet.


Idag blandas mitt humör med illamående, trötthet och nedstämdhet. Jag har ont i varenda muskelknota som finns i min kropp och allt jag vill är att bara ge upp. Men jag ger inte upp. Så fort jag blivit frisk ska jag leva igen. Mitt liv ska bli en komedi igen. Så länge, låt mig vara sjuk i fred. Peace.

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig

Minns hur jäkla fint jag tyckte detta var, och fortfarande tycker detta är. Så himla fint att jag typ dör, seriously. Skulle göra vad som helst för att få vara tillbaka på Ullevi, och Håkans konsert. Vackraste jag någonsin fått vara med om. All kärlek.

Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna

Helgen har vart helt magisk. Jag kan inte förstå vad jag har fått vara med om, allt har vart så himla vackert och så himla magiskt.

Det hela började med en studentrush likt ingen annan, vi hann knappt äta för vi hade så mycket att göra. Så himla underbart att känna att tiden bara går utav fan och att få känna den där rushen över hur jävla bra man är. Jag är stolt över mig och över mina kollegor. Över att vi klarade det här.
     När studentrushen senare var över satte jag mig i en buss på villovägar och begav mig till Göteborg, staden i mitt hjärta. Och det var med en trött kropp jag kom hem till mamma. När fredagen sedan kom var det regn över hela Göteborg, staden vi firat nationaldagen med en picknick varje år. Men vi gav inte upp, vi grillade i regnet. Jag och mina allra bästa vänner.

 

Här ser ni grillmästaren, Hanna, som skyddar grillen med paraply

 

 

Sedan fortsatte helgen vidare, vi dansade i regn och gick ut klubbar vi inte sett på länge. För att sedan, avsluta med en hyffsat tidig kväll. Eller jag avslutade med en hyffsat tidig kväll.

    Sedan kom lördagen, dagen med D. Dagen vi väntat på sen 6 månader tillbak, den kom tillslut med storm steg och jag kunde knappt tro det innan, det var dags för Håkan Hellström.

 

Så jag mötte upp Johanna igen, och vi tog oss en tur till näckrosdammen där vi åt sushi och förade med cider och vin tillsammans med Lenika.

 

 

Här är en selfie på mig och Johanna i gräset som växte i takt med himlen

 

 

Att vädret gått från det regnigaste av dagar till att bli det finaste av dagar var helt magiskt, och det magiska slutade inte där. Tillslut var det på riktigt dags för Håkan och hela Göteborg och hela ens kropp bara sprudlade av glädjerus. Det var på riktig dags.

 

 Nu övergår det hela till något så vackert, så magiskt, att jag inte ens kan förklara med ord över hur förtrollat det var. Jag hade kunnat göra vad som helst för att få vara i exakt samma stund, ha exakt samma känsla och exakt samma lycka igen. Håkan Hellström inför ett fullsatt Ullevi satte igång. Med gäster som aldrig förr, med publik som aldrig förr, med ett nummer som aldrig förr. Hela Ullevi sprudlade av magi. Detta var den lyckligaste stunden i mitt liv. Alla andra stunder jag upplevt innan är bara en bråkdel av vad jag kände nu. Det här var en stund att minnas för livet. En stund för mig och de 69 393 andra, att minnas. Det är allt jag kan säga, Ullevi var förtrollat.

 

 

Mitt fina sällskap för kvällen, bästisen.

 

Håkan Hellström på ett fullsatt Ullevi

 

Tillslut tog kvällen slut, och jag fick återgå till vardagen och jag kan fortfarande inte riktigt förstå vad jag har fått vara med om. Jag har vart med och fyllt Ullevi. Jag har sett Håkan på ett fullsatt Ullevi. Jag är fortfarande i chock över magin. Över hur vackert livet kan kännas ibland. Och jag är stolt, stolt över Håkan. Killen från mina trakter, från Frölunda, som sjunger om gatorna där ute och sedan står på Ullevi och slår publikrekord. Finns inga andra ord än: Magiskt.

 

Men vardagen fick komma, jag fick omfamna den igen vare sig jag ville eller inte. Vare sig jag ville leva i den där Håkan-bubblan föralltid eller inte. Men än var det inte över för mig, min sista dag i Göteborg spenderade jag med att åka till Frölunda med en spårvagn för att hämta Bellas födelsedagspresent som hon skulle få av mig denna helgen eftersom jag inte kan vara med och fira henne nästa helg, då hon egentligen fyller år. 15 fuckin' år. Helt otroligt.

 

 

Här är min femton-åriga lillasyster med rosor och ballonger

 

Det var tillslut med sorgsna ögon jag sedan tillslut fick säga hejdå till Göteborg igen, staden i mitt hjärta. Staden där allt började. Där all kärlek och lycka blev till verklighet.

 

Här är operan där jag fick säga hejdå till Pappa innan jag åkte