Nu är det exakt tre veckor kvar tills jag flyttar tillbaka hem till min favoritstad, Göteborg. Det känns både bra och lite ledsamt på samma gång att få lämna Skåne men likaväl som det ska bli lite smått ledsamt att lämna en stad som man spenderat tre och ett halvt år i så känner jag mig liksom färdig med Skåne. Det känns liksom lite som att det inte finns något mer för mig att hämta här och det är därför jag inte kan säga annat än att: jag är redo.
Jag är redo att lämna min säkra bubbla, likt jag lämnade en annan säker bubbla för de där tre och ett halvt år sedan. Enda skillnaden mellan nu och då är att jag vet att jag har en säkert nät att falla mot denna gången, min familj och mina ungdomsvänner. Det ska helt ärligt bli helt magiskt att få flytta tillbaka till staden där allt tog sin början, där jag formades som mest. För även om jag vet att staden inte är exakt som den var för alla de där år sedan som jag tog studenten så vet jag likaväl att Göteborg är mitt hem. Det är där jag alltid hört hemma. Hur mycket jag än kommer att sakna Skåne och det liv jag levt här så visste vi alla att det bara var en tidsfråga innan jag skulle komma tillbaka till min hemstad.
Jag har haft tre och ett halvt helt fantastiska år och jag ångrar inte för ett ögonblick att jag flyttade till Helsingborg. För även om jag har levt bland de tuffaste dagarna i livet här nere så har jag även fått leva helt fantastiska dagar här. Helsingborg lärde mig att bli vuxen, det lärde mig mer om mig själv och jag fick lära känna helt fantastiska människor, kollegor som studievänner, här nere. Framför allt kommer jag härifrån med en vän för livet, Linnea. Det är tack vare Helsingborg som hon har kommit att bli min allra bästa vän.
Jag har som sagt mycket i mitt liv att tacka Helsingborg för men jag är färdig här. Varje bussresa tillbaka till Helsingborg efter ett Göteborgsbesök har under den senaste tiden kantats med ovilja och obehag över att behöva lämna min familj ännu en gång. Så hör mig när jag säger att jag är redo, redo att lämna Helsingborg bakom mig och se Göteborg framför mig.
Så kära Göteborg, vi ses om tre veckor och då är jag tillbaka för att stanna.
xx.
Jag är redo att lämna min säkra bubbla, likt jag lämnade en annan säker bubbla för de där tre och ett halvt år sedan. Enda skillnaden mellan nu och då är att jag vet att jag har en säkert nät att falla mot denna gången, min familj och mina ungdomsvänner. Det ska helt ärligt bli helt magiskt att få flytta tillbaka till staden där allt tog sin början, där jag formades som mest. För även om jag vet att staden inte är exakt som den var för alla de där år sedan som jag tog studenten så vet jag likaväl att Göteborg är mitt hem. Det är där jag alltid hört hemma. Hur mycket jag än kommer att sakna Skåne och det liv jag levt här så visste vi alla att det bara var en tidsfråga innan jag skulle komma tillbaka till min hemstad.
Jag har haft tre och ett halvt helt fantastiska år och jag ångrar inte för ett ögonblick att jag flyttade till Helsingborg. För även om jag har levt bland de tuffaste dagarna i livet här nere så har jag även fått leva helt fantastiska dagar här. Helsingborg lärde mig att bli vuxen, det lärde mig mer om mig själv och jag fick lära känna helt fantastiska människor, kollegor som studievänner, här nere. Framför allt kommer jag härifrån med en vän för livet, Linnea. Det är tack vare Helsingborg som hon har kommit att bli min allra bästa vän.
Jag har som sagt mycket i mitt liv att tacka Helsingborg för men jag är färdig här. Varje bussresa tillbaka till Helsingborg efter ett Göteborgsbesök har under den senaste tiden kantats med ovilja och obehag över att behöva lämna min familj ännu en gång. Så hör mig när jag säger att jag är redo, redo att lämna Helsingborg bakom mig och se Göteborg framför mig.
Så kära Göteborg, vi ses om tre veckor och då är jag tillbaka för att stanna.
xx.
