Himlen runt hörnet

Jag har det bra. Det är det som jag dagligen intalar mig själv och det är den slutsatsen jag varje kväll drar. Jag har det bra. Enda sedan jag flyttade tillbaka till Göteborg så har det känts som om bitar fallit på plats, som om jag tar varje dag som den kommer och som om varje dag blir om snäppet ens enklare med en god inställning och ett skratt som påstås förlänga min levnadstid tillsammans med en extra dos av kaffe. Jag har det bra. Jag kunde ha det bättre, men jag nöjer mig med bra för att bra är det minsta jag som människa ska kunna kräva. Att få ha det bra. Jag har människor runt omkring mig som jag tycker om att umgås med, som inte på något sätt stjäl min energi och som för allt i världen inte kräver någonting mer tillbaka än att jag från då till då hör av mig och att jag har det bra. Vilket är precis vad jag har det, och precis vad jag vill att dom ska ha det. Bra, om inte bättre.

Nu ska jag med ens lämna detta, för om jag kan få beskriva hur jag känner med fler än tusen ord så är det precis vad jag skulle göra. Men jag låter bilderna tala istället, för de säger några av de tusen ord jag vill säga.

Flyttade tillbak till hemstaden och fick träffa min pappa allt oftare

Lukas fyllde 7 i Mars också så han fick en sju-ballong

 

Fick gå på spontana biodejter allt oftare med lillasyster igen

Jag spenderade en lunchrast här och på bilden ser ni mitt nya jobb

Som en sista grej innan jag helt lämna boendet i Skåne helt var att åka på en dagstur till Helsingör med bästa vännen Linnea blandannat

När jag kom tillbak till hemstaden så firades det med traditionell tacopaj,
jag och mina äldsta, men bästa, vänner Julia och Cecilia skrattade igen oss hela den kvällen.

Firades även när jag kom hem utav släkten med semletårta

Sen fyllde mamma år så vi fick äta ännu massa mer tårta i Mars

Jag och min lillasyster gjorde oss fresh för kameran

 

Sen fick jag återse dessa godisarna för en lördagsmiddag på Burgersson tillsammans också

Plötsligt blev det påsk och jag fick träffat en av mina finaste bästisar som kom på hem på besök till vår hemstad

 

Sen blev det mer bio med Bella, min fina syster.

 

Påsken firades in med en brasa och en påskhare, även om hon alltid kommer vara mitt troll.

Vi gick på äggjakt, jag fick kinderägg och Alma fick ett riktigt ägg med godis i mängder

 

Tillslut fick jag även återse fina Carro, vi fikade i Lerum och gick på Handboll sedan

Superheroes

Påminns återigen om varför jag älskar Greys så himla, sjukt mycket. Alltså seriously.

"We were so close". "We were more than close, Edwards. Dr Herman lost her sight to her tumor. We took revenge on the tumor by killing it. By tearing it out and decimating it and decreasing its odds of killing Nicole by 100 percent. By sending death running like a crying bitch. By telling death to screw himself. That is the battle, and it is the only battle worth fighting. You should be on a high right now and you should be chasing that high for the rest of your life. You defeated death. Mere mortals can not do that. Only we can". "Only superheroes". "Only freakin' superheroes".

Den där tiden du behöver för att ta hand om bara dig

Jag har haft bästa två dagarna. Igår var jag på bio med min lillasyster. Vi såg i "nöd eller lust" och jag rekommenderar verkligen den filmen för dig som tycker om att skratta. Sedan idag så har jag haft så himla mysig dag. Det hela började med frukost tillsammans med farmor och hennes man, därefter tog jag det lugnt hela förmiddagen med att titta ikapp serier och sedan bestämde jag mig för att baka en äppelpaj. Jag som aldrig bakar, någonsin typ. Den blev inte det bästa men när det gäller äppelpaj känns det lite som om det inte riktigt spelar någon roll. Så nu, efter att ha avnjutit både en supergod middag och en bit äppelpaj, all by myself, så ska jag sätta mig med min ansiktsmask och ett glas vin. Känner lite att jag skämmer bort mig själv idag men det är precis det som känns som det enda rätta just nu. Tycker om att få spendera denna lördagen själv. Känner att jag måste ta hand lite om mig själv och den där egentiden kunde liksom inte vara mer behövlig än just idag. All kärlek.

Börja på ny kula mitt i alla gamla kulor

Det har varit så mycket det senaste. I samma veva som någon stjäl min mobil med allt vad diverse kort man någonsin använder konstant till vardags innefattar så skaffar jag även ny adress, ny stad, nytt jobb och nytt nummer. Det är nästan så att man tror att jag försöker undvika att någonsin bli funnen igen.

Som sagt, man kan väl minst sagt säga att det har varit två helt intensiva veckor det senaste och jag gör allt för att få min vardag att passa ihop igen. På en vecka skaffade jag mig ett helt nytt jobb som till stor del tar upp det mesta av min tankeprocess och resterande tid av mina tankar tillägnar jag min stulna mobil och försöken till att hitta wifi.

Dessutom har jag spenderat väldigt stor del av min tid till att umgås med mina släktingar och mina bästa vänner (oh God vad dom har vart saknade) och också med att försöka förstå innebörden med att jag kanske, eventuellt ska läsa upp mitt matte c-betyg. Vilket jag nu ångrar att jag någonsin anmälde mig till. Lite så.

Hur som helst, egentligen ville jag mest säga att jag överlevde flytten. Jag överlevde jobbsökandet (som varade i bara en vecka) och jag överlevde faktumet att min mobil, leg och allting stals. Jag är en överlevare och i ärlighetens namn är det mina släktingars förtjänst att jag inte brytit ihop totalt. Tack för att ni är bäst.

Nu ska jag ta igen min trötta kropp med att invänta kaffepaus med mina släktisar (har på riktigt gått från 1 kopp om dagen till typ 5..) vilket känns fantastiskt. 

Puss och kram, vi syns på stan. Göteborgs-stan.

definitely me right now:

När man inte har lust och tystnade inte kunde lysa mer med sin frånvaro

Ibland har jag sådana dagar där jag inte känner för att göra någonting. Idag är en sådan dag. Jag har spenderat min dag med att laga lunch. Det är allt jag gjort idag. I början av min dag låg jag bara under täcket i flera timmar utan att kunna somna om. Jag bara låg där och blundade tills klockan var två. För att det var det enda jag ville göra idag.

Jag blickar ut över mitt rum. Nu är det inte lång tid kvar tills jag flyttar. Och helt ärligt känns det helt fantastiskt att komma härifrån. Men det känns som om det är så himla mycket att göra tills dess. Ändå har jag inte alls lust att packa kartonger fulla idag. Jag vill bara göra ingenting. Sluta existera för en stund. Orkar inte ens lyssna på musik för att det låter för mycket. Jag behöver ha det tyst. Alldeles knäpptyst.

Men i den här lägenheten är det aldrig knäpptyst. Jag hör grannarna hela tiden. Jag hör arbetarna hela tiden. Ingen är någonsin tyst. Och idag ringde det en gubbe på dörren som jag inte ens orkade lyssna på. Han sålde säkert nåt helt fantastiskt men jag hade inte lust för honom heller. Jag ville bara få dörrklockan att sluta ringa. Så på frågan om hur det känns att flytta härifrån? Helt fantastiskt.

Nu ska jag dricka mitt kaffe och hoppas på att jag ska vilja göra mer än att bara laga lunch idag. Kyss.

Promises

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig

 

Januari drack jag daiquiris i olika smaker med fina vänner i Göteborg

 

Januari åt jag sushi och drack massa kaffe med mina äldsta vänner

 

Januari innefattade många kaffestunder med farmor och hennes man, 

dessutom försökte vi lösa Harpan ihop alla tre.

 

Januari bestod spontanöl och pommes på Utposten med kär vän

 

Januari provade jag nytt smink (mer smink) och såg gorgeous ut

 

Januari hade jag drinkkväll med Elisabeth och Elias i Lund

 

Februari kom och jag lyssnade på cdskivor, drack vin och åt fruktsallad 

med mina bästa vän i hennes nya lägenhet

 

Februari är nu här och jag kramade in det med glädje 

tillsammans med min bästa vän här i skåne

Den som väntar på något gott väljer sällan pulverkaffe

Dricker pulverkaffe. Min fd rumskamrat har tagit med sig kaffekokaren. Förståeligt, det är ju hennes. Sitter i soffan. Det är en tom lägenhet jag har runt mig och jag hör mig själv eka i rummet intill. Jag ser kartonger, mina kartonger. Samma kartonger som jag håller på att packa ner tre av mina senaste år i. Jag tar ytterligare en klunk av pulverkaffet. Pulverkaffet, som inte ens är gott men som är min nödproviant just nu. Alldeles snart lämnar jag Skåne. Det är allt jag kan tänka på just nu. Det och pulverkaffet. Alldeles snart bor jag i en liten del utanför Göteborg. Tillsammans med farmor och hennes man. Jag hade aldrig klarat mig utan min farmor. Min farmor är den bästa som finns. En till klunk av pulverkaffet. Det är fortfarande inte gott. När jag är hos farmor dricker jag bryggkaffe fyra gånger om dagen. Farmor gör gott kaffe. Alldeles snart kommer kaffe med farmor och hennes man ingå i mina vardagliga vanor. Jag ser framemot det.

Sista klunken av pulverkaffet. Samma kaffe som jag tvingat i mig de senaste minuterna. Snart flyttar jag härifrån. Egentligen vill jag flytta härifrån direkt, jag bara väntar. Men snart är det dags. Jag håller ut. Likaväl som jag håller ut med mitt pulverkaffe in i de sista dagarna. 17 dagar kvar.

Om att flytta hem

Nu är det exakt tre veckor kvar tills jag flyttar tillbaka hem till min favoritstad, Göteborg. Det känns både bra och lite ledsamt på samma gång att få lämna Skåne men likaväl som det ska bli lite smått ledsamt att lämna en stad som man spenderat tre och ett halvt år i så känner jag mig liksom färdig med Skåne. Det känns liksom lite som att det inte finns något mer för mig att hämta här och det är därför jag inte kan säga annat än att: jag är redo.

Jag är redo att lämna min säkra bubbla, likt jag lämnade en annan säker bubbla för de där tre och ett halvt år sedan. Enda skillnaden mellan nu och då är att jag vet att jag har en säkert nät att falla mot denna gången, min familj och mina ungdomsvänner. Det ska helt ärligt bli helt magiskt att få flytta tillbaka till staden där allt tog sin början, där jag formades som mest. För även om jag vet att staden inte är exakt som den var för alla de där år sedan som jag tog studenten så vet jag likaväl att Göteborg är mitt hem. Det är där jag alltid hört hemma. Hur mycket jag än kommer att sakna Skåne och det liv jag levt här så visste vi alla att det bara var en tidsfråga innan jag skulle komma tillbaka till min hemstad. 

Jag har haft tre och ett halvt helt fantastiska år och jag ångrar inte för ett ögonblick att jag flyttade till Helsingborg. För även om jag har levt bland de tuffaste dagarna i livet här nere så har jag även fått leva helt fantastiska dagar här. Helsingborg lärde mig att bli vuxen, det lärde mig mer om mig själv och jag fick lära känna helt fantastiska människor, kollegor som studievänner, här nere. Framför allt kommer jag härifrån med en vän för livet, Linnea. Det är tack vare Helsingborg som hon har kommit att bli min allra bästa vän.

Jag har som sagt mycket i mitt liv att tacka Helsingborg för men jag är färdig här. Varje bussresa tillbaka till Helsingborg efter ett Göteborgsbesök har under den senaste tiden kantats med ovilja och obehag över att behöva lämna min familj ännu en gång. Så hör mig när jag säger att jag är redo, redo att lämna Helsingborg bakom mig och se Göteborg framför mig.

Så kära Göteborg, vi ses om tre veckor och då är jag tillbaka för att stanna. 

xx.