har citerat det här i min bloggis innan, men jag tycker det är så himla bra skrivet så jag gör det igen. Det kommer fram Carolina Gynnings bok, ego women, där hon citerar ett utdrag ur en bok som heter ljusfolket, skrivet av Benny Rosenqvist.
För många är detta en förfärlig tanke. Vi tycker det är hemskt att tappa bort människor i livet och gör nästan vad som helst för att lappa ihop trasiga relationer. Ibland håller vi fast vid personer som vi innerst inne vet att vi borde släppa. Vi är sentimentala och vi är rädda för att bli ensamma.
Försök känna efter i ditt hjärta vad den här människan betyder för dig. är det skuld eller längtan som håller dig kvar? Är det längtan så är det något att bygga vidare på, är det skuld ska du släppa det.
Och det är faktiskt inte meningen att vi ska hänga ihop med alla livet ut. Människor kommer och går i ens liv, vissa har man bara en kort period och några andra stannar längre. Och förringa inte de kortspringande vännerna, ni har kunskaper ni ska ge varandra som inte behöver ta så lång tid. Sedan kan och ska ni gå åt varsitt håll. Våga släppa taget! Verkliga vänner och kärlekar hittar tillbaka till varandra om det är meningen. De andra ska man inte ha dåligt samvete för. Det är faktiskt skönt att bli av med en del personer som man är färdig med.
Däremot ska man aldrig se tillbaka med bitterhet på gamla relationer. Man lär sig något av alla relationer och det är aldrig bortkastad tid. Det var helt enkelt meningen att du skulle ägna de åren åt den mannen/kvinnan och den relationen och det gäller bara att förstå vad du skulle lära dig av det.
så sjukt sjukt sjukt bra skrivet.
SvaraRadera