Sitter och gråter samtidigt som jag inte kan sluta le till Mikas ljuva stämma. Känns lite konstigt sådär, men jag antar att mina ögon kände lite att de ville gråta. Men Mika är fin, och det var väldigt väldigt länge sen jag lyssnade på honom så det kanske är förståligt. Nu ska jag i vartfall fortsätta att lyssna lite till, och här får en låt: My interpretation.
PUSS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar