Nu ska jag göra någonting jag inte gjort på väldigt länge. Skriva ett vanligt blogginlägg. Ett inlägg utan bilder, med bara ord. Så, here we go.
Denna månaden har det varit lugnt, efter oktoberstressens dans så har vi nu gått in i novembermånad som för mig innebär höstens riktiga esse. Det är nu vi står mittemellan höstlöv och vinterkyla. Mellan lycka och höst-depression. Hösten kom snabbare än, åtminstone jag, hade trott. Rätt som det är så är det november och inte bara vintern närmar sig, utan det är precis den månaden jag får kalla min födelsedagsmånad. Alldeles rätt, jag är ett novemberbarn. Så hej allesammans, det är min tur att fira födelsedag, min 21a födelsedag. Så mitt i mitt "mittemellan-höst-och-vinter"-mode så tar jag långledigt och drar till min absoluta favoritstad, Göteborg. Staden där jag växt upp. Både i en liten del utanför staden, och mitt i Stigbergs-vimlet. Det är dags för mig att åka till staden jag alltid kommer kalla mitt hem. Staden där man aldrig kan gå vilse. Staden där min familj bor. Och det är tack vare att jag är ett novemberbarn som just min familj varje år får chansen att lysa upp mitt i min höst-depression. Det är faktumet att jag är ett novemberbarn som jag klarar mig igenom hösten och vinterkylan.
Så nu tackar jag för mig en stund, och beger mig till mitt Första hem. Där min familj bor, min familj som består av hela tjocka släkten och mina äldsta, bästa vänner. My people. Så länge önskar jag er alla att ni klarar er igenom höstmörkret och att ni, liksom jag, har lyckats få den finaste familjen och de finaste vännerna som JUST NI kan tänka er, som ger er ljus i det allra svåraste höstmörkret.
PUSS.
Denna månaden har det varit lugnt, efter oktoberstressens dans så har vi nu gått in i novembermånad som för mig innebär höstens riktiga esse. Det är nu vi står mittemellan höstlöv och vinterkyla. Mellan lycka och höst-depression. Hösten kom snabbare än, åtminstone jag, hade trott. Rätt som det är så är det november och inte bara vintern närmar sig, utan det är precis den månaden jag får kalla min födelsedagsmånad. Alldeles rätt, jag är ett novemberbarn. Så hej allesammans, det är min tur att fira födelsedag, min 21a födelsedag. Så mitt i mitt "mittemellan-höst-och-vinter"-mode så tar jag långledigt och drar till min absoluta favoritstad, Göteborg. Staden där jag växt upp. Både i en liten del utanför staden, och mitt i Stigbergs-vimlet. Det är dags för mig att åka till staden jag alltid kommer kalla mitt hem. Staden där man aldrig kan gå vilse. Staden där min familj bor. Och det är tack vare att jag är ett novemberbarn som just min familj varje år får chansen att lysa upp mitt i min höst-depression. Det är faktumet att jag är ett novemberbarn som jag klarar mig igenom hösten och vinterkylan.
Så nu tackar jag för mig en stund, och beger mig till mitt Första hem. Där min familj bor, min familj som består av hela tjocka släkten och mina äldsta, bästa vänner. My people. Så länge önskar jag er alla att ni klarar er igenom höstmörkret och att ni, liksom jag, har lyckats få den finaste familjen och de finaste vännerna som JUST NI kan tänka er, som ger er ljus i det allra svåraste höstmörkret.
PUSS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar