lördag, april 23

Nya året tog vid och i februari fick jag gå på bästa Tobias bröllop

Jag avslutade just det gamla året - egentligen snart 5 månader för sent. Men jag vill att ni ska få se allt som händer - för en bild säger ju oftast så mycket. Det är vad jag har fått lära mig och det är vad jag vill att ni ska ha i åtanke - ni som existerar här. Om någon existerar här - jag gör det ibland. Men mest får ni se min dos av hela pipan på facebook eller på instagram eller tom snapchat. Många sociala nätverk finns det - detta är inte ett av dem. Men för min egen skull - låtsats jag att detta är för någon annans skull också.

Som sagt - det gamla året tog slut. Ett nytt år började. Det året började sin första dag i Skövde - hos min fina vän Jennifer.

 
Klockan slog 12 och vi hade en selfiestick - vi var lyckliga


 
Här var jag och pappa ute och promenerade, Göteborg är vackert även när det är alldeles grå-höstigt.


 
Så fyllde Gammelmormor 99år också - fattar ni hur fantastiskt det är. Så vi åt självklart tårta.


 
Sen gick jag och Alma på Disney On Ice i Januari också.
Vi älskar Disney on Ice och Alma fick en fin mugg med Olof.



Så var det snökaos i Göteborg också. Mina bussar gick inte förrän vid lunchtiden och jag, ca 80% av Göteborg, blev minst 4 timmar försenade till jobbet. Ändå säger dom att detta inte var som '95.


 
Min första syn när jag kommer ut från jobbet - en solnedgång och flera kg snö.
Lugnet efter snökaoset.


 
Jag och Alise beslöt oss för att skämma bort oss själva med lite brunch.
Alltså jag älskar brunch - kafferosten var hur gott som helst och inte alls särskilt dyrt.
Se allt detta - kärlek.



I februari var det dags för Tobias svensexa - en av uppgifterna var att få oss deltagare att leka "död ko", detta valde Tobias att anordna mitt i Nordstan. Kändes som en Flashmob för utan att vi märkte det började folk samlas runt oss och titta på. Fantastiskt kul.



En annan uppgift var att ha mumietävling där tre personer skulle linda in tre andra personer. Lika fantastiskt det - liksom alla andra tusen uppgifter Tobias hade att lösa.



Mitt hela härvan av februariplanerna så hann jag och Cecilia med en lunch på Ikea - alltså tycker verkligen om Ikeas vegetariska mål. Cecilia också.



Innan det var dags att resa till Fellingsbro på bröllop var jag tvungen att göra mig själv en tjänst - klippa mig. Såhär blev resultatet då och jag var väldigt nöjd med att få korta ner håret. Såklart poserar jag i min favorit-tröja (som mest används till sport och att sova): Iowa Hawkeyes.



Så bar det av till Fellingsbro och Tobias bröllop - såhär mysigt fick vi bo det i Arboga. Återförenad med mina tre barndomskompisar - Hilma, Kristin och Cecilia.



Så var det dags för världens bästa Tobias att gifta sig - så många år vi har haft äran att vara varandras vänner. Grät nästintill en skvätt på bröllopet - han är den första av alla mina vänner att gifta sig. All lycka till världens finaste kille och hans fru. Så stolt över honom.



November och December existerade - faktiskt

"Det har varit så mycket - jag har svårt att hinna med" så låter det för alla. Så låter det från mig. Jag vill inte på något sätt få er att tro att inte november och december existerade - för det gjorde dom. Lite för väl, och lite för bra. Här ska ni få ert smakprov på de där månaderna som var för så länge sen men ack så bra dom var. Jag blev 23 och allt var gött, för det mesta av tiden.

Puss och njut! 

 
Återsåg Linda i November - vi åt tapas på La sombrita och njöt som aldrig förr


 
Efter Tapasen tog vi ytterligare ett glas vin på Lilla London. Jag matchade inredningen

  
Sen gav jag dessa fina blommor till Farmor och Johnny för att de alltid ställer upp och är helt fantastiska - precis som dessa blommorna



Så fyllde jag ju 23 i November också. Vi åt på en jättegod restaurang som serverade indisk vegetariskmat och god dryck. Jag hade en toppen kväll i goda vänners lag. Efter restaurangbesöket tog vi en visit ut i nattlivet


Efter mitt födelsedagsfirande med vänner spenderade jag söndagskvällen med Bingolotto, tårtbitar och kaffe. Vi vann inga miljoner men jag, farmor och Johnny hade en bra kväll.


 
26e november fyllde jag 23. Då överraskades jag med tårta och blommor när jag kom hem från jobbet. Pappa, Farmor, Johnny och Daniel njöt av tårtan med mig.


 
Så var det dags för släktkalas med halva delen av släkten på lördagen - självklart fick jag blommor. Så vackra. Fick annat också men är lite finare att posera med blommorna än med resten av presenterna.
 
Just det, jag önskade mig smörgåstårta på kalaset därför bakade Reine såklart en smörgåstårta. Den var helt fantastisk - jag skojar inte, Reine är riktigt amazing på att baka smörgåstårta. Drömig.


På söndagen - mitt fjärde och sista firande - så bjöd mamma på tårta bland annat.
Som ni kanske ser fick jag äran att dekorera - mästerverk om du frågar mig.



 
Helt plötsligt kom december också - jag och Alise gick och tittade på NKs julskyltning.
Älskade denna skyltningen mest - så drömigt.


Så var det ju som sagt december - vilket bjöd på Julbord med jobbet också.


 
Så hade jag och Hanna en riktig myskväll - vi drack rödvin och åt indisk mat.
Märks det att jag har någon slags extra kärlek för indisk mat och rödvin?

Så fyllde Alma 7 i december också - hon är så himla fin och söt. Liksom tårtan hon äter.



Så kom tillslut den där julgåvan jag längtat efter - allt förutom Onsala-korven gick ner i ett enda nafs för min del, Onsalakorven gav jag bort till en lyckligt lottad person. Tusen tack till jobbet!


 
December innebär också det traditionsenliga "Jul på Liseberg" i år hade jag lyckan att gå med två av de finaste människorna på hela planeten - bästa Johanna och Alise.


 
Och innan julafton kunde komma så skulle julklappsshoppingen också äga rum.
Här har jag, mamma, mormor och lillasyster precis stannat upp för lite lunch på Pasta Prego.

 
Tillslut kom julafton - det var morgonmys hos familjen Hansson/Bengtsson och någon hade just funnit mandeln - denna person var inte jag men jag och min lillasyster var lika kramgoa ändå



Sen kom julens eftermiddag och kväll - jag och pappa tog var sin, förhoppningsvis, traditionsenlig nubbe tillsammans. Men bara en - för så goda är dem inte.

fredag, februari 5

You better keep up

Varför känner jag ett behov av att sitta och trycka in knappar på ett tangentbord? Jag har liksom haft ett totalt uppehåll från att skriva ovettiga texter. De senaste har jag endast lagt upp bilder med en liten kommentar under - eller också har jag skrivit en sorglig text om människor jag tyckt om som gått bort. Detta är nåt helt annat än ovettig text - ovettiga texter har jag inte skrivit på years and years tillbaka i tiden. Men här sitter jag, medvetandes av min ovettighet i att skriva vettiga texter. Jag hoppas någon där ute förstår vad jag menar - även om det bara är, vad jag antar, min far och en och annan noga utvald kotte - eller en kotte som av slumpen - hamnat här. Återigen, jag har bjudit bort mina parenteser och kommatecknen på en dejt och sysslar själv enbart med ett monogamiskt, och nytt, förhållande med mina bindestreck. Deal with it. Jag hänvisar alla språkpoliser till någon som vill bli gripen av dem. Jag är inte en av dem. Även om man kan tro det, ibland.

I vilket fall som helst, jag skulle komma till något. Vad kommer jag inte längre ihåg. Det var ju det här med det där som man inte kan sätta ett ord på - tankspriddheten. Jag är tankspridd. Om ni trodde jag var det innan - ni ska bara veta hur det är nu och ni ska bara veta hur det blir när jag är äldre. När jag är äldre än 23. Vilket det förmodligen hade att göra med - min ålder. Allting handlar om min ålder. Att jag är 23 men känner mig som 73. Att jag umgås mer med gamla tanter än vad jag umgås med treåringar. På jobbet pratar jag med tanter - och gubbar. De senaste dagarna har alla gubbar träffat in mig i kundtjänsten - helt otroligt. Hemma pratar jag med tanter - och gubbar. Visste ni att en av mina närmsta vänner - eller vad folk gillar att kalla anhöriga - är min farmor på snart 75 bast en av de roligaste som finns. Jag facineras så otroligt mycket av henne. Jag hade kunnat spendera en hel dag - ja till och med veckor - bara med att titta på henne och följa henne. Hon ger mig till 90% MINST ett leende på läpparna varje gång jag ser henne - följer henne. Hon är guld, om någon förtjänar en guldmedalj så är det hon. En annan person som ligger mig väldigt varm om hjärtat är min pappa - och vi vet ju alla vem som uppfostrat honom. Så jag kan inte annat än att lita på att jag blir som dem när jag blir stor - större. Sådan mor - sådan son. Sådan son - sådant barnbarn. Eller vad man i folkmun säger: sådan mor - sådan son. Sådan far - sådan dotter.

I vilket fall, jag har gjort det igen. Gått från ett ämne till ett annat - you better keep up.

Puss.

torsdag, februari 4

Tankspriddhet - välkommen hit min älskade tanke. Jag tänker på dig.

Varje vinter blir mitt hår alltid lite mörkare än på sommaren. Istället för de där ljusröda slingorna skiftar mitt hår mer i de mörkröda tonerna och likt mitt hår, blir även mitt humör lite mer mörkrött än ljusrött.

Jag tror jag lider av någon slags vinterdepression. Likt de allra flesta svenskar på vinterhalvåret får jag alldeles för lite av vitamin D. Åtminstone är det vad jag tror, och regeln bekräftar oftast just detta. Även om jag varje år drabbas av samma sorts vinterdepression som jag ignorerar bättre än någon annan nu för tiden så tror jag nog att den, i skrivandets stund, mestadels beror på en handled som inte fungerar som den brukar och faktumet att jag just varit sjuk. Dödssjuk. För visst var det väldigt skönt att spendera dagar under täcket, trots att febern satte käppar i mitt hjul. Likaså den dunkande huvudvärken som mer övergick till yrsel i form av att inte komma upp ur sängen. Vinterdepression. Där var vi. Med eller utan trasig handled. Med eller utan 39graders feber. Vinterdepression. Enough written, jag har tappat bort vart vi var. Det har med min tankspriddhet att göra. Lovar. Tillbaka till min handled och dess orsak till dess obekvämhet i att användas till att trycka ner knappar på ett tangentbord - mitt tangentbord.

I helgen var jag på svensexa/möhippa. En nykter sådan. Det var helt fantastiskt. Människor är fantastiska. Även om jag knappt sett folk som en gång var mig närmare hjärtat så gjorde de mig iallafall alldeles varm om hjärtat - ni var lika guldiga och glittrande som ni alltid varit. Även om jag kände mig som ett grått troll som längtade hem klockan 22 så hade jag en gemytlig dag. Emilia, du förstår inte vad jag har saknat dig och en kaffe - ja, tack. Hilma och Kristin - jag var så glad över att se er att ni anar inte. Även om jag, som sagt, befann mig på en plats där gråa troll existerar. Men de kändes lite mer åt de silvriga hållet ikväll, som om jag var ämnad att vara precis där jag var. och Tobias, jag kan inte längta mer till ditt bröllop. Jag hade kul. Jag skrattade. Jag vann på volleyboll - låtsats vi. Jag fick äta tacos. Jag fick gå på en special guidad spårvagnstur av dig. Jag fick skratta när mina nyfunna vänner - och gamla vänner - lekte "död ko" (för er som har mig på facebook eller följer min instagram - se där så kan ni få skratta åt detta med mig). Tack för en bra dag som du fick oss att sammangadda ihop oss till.

Jag vet inte vart jag är mer - det finns ingen poäng eller sammanhang i denna texten längre. Den är som mig - som ett grått troll som blir silvrigt och ihop-knutet till en knut på slutet för att sedan trasslas upp till något magiskt - när tiden är inne. Fullt av bindestreck och kommatecknen till en veva av alldeles för många parenteser (även om de sakta men säkert byts ut mot bindesstreck, ju mer bindestreck desto bättre). För att sammanfatta allt: tankspridd. Med för många ord att lägga ut för ens eget bättre vetande. Vi började någonstans men slutade någon helt annanstans. På tankspriddheten. Allt sammanfattas till tankspriddheten (jag har förövrigt flera tusen inlägg som inte är publicerade - och aldrig kommer bli det - som handlar om just min tankspriddhet). Just det, tanken. Jag förbättrar den. Och nu värker min rygg för jag har suttit alldeles säckigt. Enough written, hejdå. Jag ska ta mitt grå-silvriga troll till kojs. Vi ska sova. Jämte kudde-ludde. Han är simply the best.