Att komma tillbaka till världen igen

Det är så mycket nu. Jag sover sämre än vanligt och kan inte hålla tankarna isär. Jag är så uppstressad för små saker som förmodligen kommer att lösa sig tids nog. Ibland känns det inte som om jag andas längre. Det är som om min kropp fortsätter utan mig. Den går vidare på någon slags speed som jag inte själv är med på. Ibland när jag är ledig brukar jag tvingas lägga mig ner en stund, med ett täcke ovanför huvudet i ett mörkt rum, för att jag ska få vara för mig själv. Jag försvinner så långt jag bara kan från alla andra och där brukar jag ligga i flera minuter utan att tänka på någonting annat egentligen, bara ligga ner där under. Alldeles för mig själv. Sällan, men ibland, gråter jag tills jag inte kan mer och sen är det slut. Jag är tillbaka till världen igen. Det är det jag gör för att få vara för mig själv nu för tiden. För att få vara bara Jackie. Men ibland, som nu, så känner inte jag att jag har tid för det. Jag är sover sämre än vanligt och även om jag försöker hålla tankarna isär så går inte det. Jag är trött. Och livet har inte ens gått tillbaka ännu. Det är så mycket nu. Jag är uppstressad för små saker som förmodligen kommer lösa sig tids nog. Tids nog, men inte tillräckligt tids nog.

Fråga mig inget mer. Försök inte göra några psykologiska conclusions. Inte ens jag klarar av det och ska jag vara helt ärligt finns det inga heller. Låt mig bara få lägga mig där i några minuter, med ett täcke ovanför huvudet i ett mörkt rum. Låt mig få de där minuterna att samla ihop mig själv emellanåt. Psykologiska conclusions kan ni spara till någon annan.

Det kunde gå dagar, till och med veckor när du föraktade den allt för verklighetsförankrade omvärlden som omgav dig. du avskydde innebörden med vardag. allt som fick dig att motvilligt sakta in, stå stilla. när inte ens de lätta nästan svävande dansstegen över kullerstenen på masthuggstorget klockan två på lördagsnatten fick dig att känna dig levande och fri efter en flaska vin, förstod man att det var mörkt. du hade ett sätt att svepa in i folks liv som en virvelvind för att sedan impulsivt försvinna vidare när rastlösheten och mörkret svepte över dig likt den ryska vintern. På ett fascinerande och nästintill förtrollande sätt blev folk hänförda av din närvaro, men allt bleknade och föll till marken när du vissnade tillsammans med körsbärsträdens blommor.

- Läst och citerat från en blogg som fanns tidigare av en tjej som hette Emelie.

kalasvecka

 

firade födelsedag med sushi och fika med finaste av vänner

 

Jag och mina allra bästa vän fyller år

 

Det åts tårta och kalasades, här är jag med mina allra finaste pinglor

Åt mycket sushi under min vecka i göteborg, tre gr för att vara exakt 

Vännerna var så fina så de förtjänar att vara med på ett kort till

*alla bilder har inte tagits utav mig utan har även tagits av caroline, gav mig själv copyright

Du är aldrig långt bort ifrån mig

Om tre månader flyttar jag. Jag har så himla mixtrade känslor kring det, ena halvan av mig är superglad för att få flytta hem till staden där allt började medan den andra halvan vrider sig lite av tanken på att inte veta, att inte veta vad framtiden i min hemstad har att erbjuda.
    I Helsingborg har jag byggt upp ett liv. Jag har en lägenhet, jag har ett jobb och min fritid består av glas vin och fikastunder med mina vänner. Men nu när jag flyttar tillbaka flyttar jag till ett liv som inte är mer uppbyggt än att senast jag bodde där hade jag precis tagit studenten och livet efter det hade inte fått sin början ännu. I Göteborg väntar bara mina ungdomskärlekar och min allra vackraste släkt. Även om det inte är så bara så är jag orolig över vad som kommer hända med mig. Kommer mitt nya jag passa in i en vardag i fiskstaden. Jag vet ju inte, jag har den senaste tiden bara spenderat helgdagar och semesterdagar i staden. Vad finns mer? Har jag romantiserat Göteborg? Vart är jag påväg?

En sak vet jag och det är att mitt liv tillhör Göteborg. Mitt hjärta hör dit. Jag kommer inte sakna något här. Eller jo. Kommer sakna tre saker: mina arbetskollegor, faktumet över att ha mitt liv och min bästa vän Linnea. Allt annat är något jag gett upp för länge sedan. Vinet är detsamma i Göteborg.

Men jag klarar mig. Jag har mina ungdomsbästisar. Min allra vackraste släkt. Ni är alla reason enough for me to get home, till staden där allting började. Älskade ni, jag kommer hem.