tisdag, februari 10

När man inte har lust och tystnade inte kunde lysa mer med sin frånvaro

Ibland har jag sådana dagar där jag inte känner för att göra någonting. Idag är en sådan dag. Jag har spenderat min dag med att laga lunch. Det är allt jag gjort idag. I början av min dag låg jag bara under täcket i flera timmar utan att kunna somna om. Jag bara låg där och blundade tills klockan var två. För att det var det enda jag ville göra idag.

Jag blickar ut över mitt rum. Nu är det inte lång tid kvar tills jag flyttar. Och helt ärligt känns det helt fantastiskt att komma härifrån. Men det känns som om det är så himla mycket att göra tills dess. Ändå har jag inte alls lust att packa kartonger fulla idag. Jag vill bara göra ingenting. Sluta existera för en stund. Orkar inte ens lyssna på musik för att det låter för mycket. Jag behöver ha det tyst. Alldeles knäpptyst.

Men i den här lägenheten är det aldrig knäpptyst. Jag hör grannarna hela tiden. Jag hör arbetarna hela tiden. Ingen är någonsin tyst. Och idag ringde det en gubbe på dörren som jag inte ens orkade lyssna på. Han sålde säkert nåt helt fantastiskt men jag hade inte lust för honom heller. Jag ville bara få dörrklockan att sluta ringa. Så på frågan om hur det känns att flytta härifrån? Helt fantastiskt.

Nu ska jag dricka mitt kaffe och hoppas på att jag ska vilja göra mer än att bara laga lunch idag. Kyss.

torsdag, februari 5

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig

Januari drack jag daiquiris i olika smaker med fina vänner i Göteborg

Januari åt jag sushi och drack massa kaffe med mina äldsta vänner

Januari innefattade många kaffestunder med farmor och hennes man, 
dessutom försökte vi lösa Harpan ihop alla tre.

Januari bestod spontanöl och pommes på Utposten med kär vän

Januari provade jag nytt smink (mer smink) och såg gorgeous ut

Januari hade jag drinkkväll med Elisabeth och Elias i Lund

Februari kom och jag lyssnade på cdskivor, drack vin och åt fruktsallad 
med mina bästa vän i hennes nya lägenhet

Februari är nu här och jag kramade in det med glädje 
tillsammans med min bästa vän här i skåne


tisdag, februari 3

Den som väntar på något gott väljer sällan pulverkaffe

Dricker pulverkaffe. Min fd rumskamrat har tagit med sig kaffekokaren. Förståeligt, det är ju hennes. Sitter i soffan. Det är en tom lägenhet jag har runt mig och jag hör mig själv eka i rummet intill. Jag ser kartonger, mina kartonger. Samma kartonger som jag håller på att packa ner tre av mina senaste år i. Jag tar ytterligare en klunk av pulverkaffet. Pulverkaffet, som inte ens är gott men som är min nödproviant just nu. Alldeles snart lämnar jag Skåne. Det är allt jag kan tänka på just nu. Det och pulverkaffet. Alldeles snart bor jag i en liten del utanför Göteborg. Tillsammans med farmor och hennes man. Jag hade aldrig klarat mig utan min farmor. Min farmor är den bästa som finns. En till klunk av pulverkaffet. Det är fortfarande inte gott. När jag är hos farmor dricker jag bryggkaffe fyra gånger om dagen. Farmor gör gott kaffe. Alldeles snart kommer kaffe med farmor och hennes man ingå i mina vardagliga vanor. Jag ser framemot det.

Sista klunken av pulverkaffet. Samma kaffe som jag tvingat i mig de senaste minuterna. Snart flyttar jag härifrån. Egentligen vill jag flytta härifrån direkt, jag bara väntar. Men snart är det dags. Jag håller ut. Likaväl som jag håller ut med mitt pulverkaffe in i de sista dagarna. 17 dagar kvar.