Varje vinter blir mitt hår alltid lite mörkare än på sommaren. Istället för de där ljusröda slingorna skiftar mitt hår mer i de mörkröda tonerna och likt mitt hår, blir även mitt humör lite mer mörkrött än ljusrött.
Jag tror jag lider av någon slags vinterdepression. Likt de allra flesta svenskar på vinterhalvåret får jag alldeles för lite av vitamin D. Åtminstone är det vad jag tror, och regeln bekräftar oftast just detta. Även om jag varje år drabbas av samma sorts vinterdepression som jag ignorerar bättre än någon annan nu för tiden så tror jag nog att den, i skrivandets stund, mestadels beror på en handled som inte fungerar som den brukar och faktumet att jag just varit sjuk. Dödssjuk. För visst var det väldigt skönt att spendera dagar under täcket, trots att febern satte käppar i mitt hjul. Likaså den dunkande huvudvärken som mer övergick till yrsel i form av att inte komma upp ur sängen. Vinterdepression. Där var vi. Med eller utan trasig handled. Med eller utan 39graders feber. Vinterdepression. Enough written, jag har tappat bort vart vi var. Det har med min tankspriddhet att göra. Lovar. Tillbaka till min handled och dess orsak till dess obekvämhet i att användas till att trycka ner knappar på ett tangentbord - mitt tangentbord.
I helgen var jag på svensexa/möhippa. En nykter sådan. Det var helt fantastiskt. Människor är fantastiska. Även om jag knappt sett folk som en gång var mig närmare hjärtat så gjorde de mig iallafall alldeles varm om hjärtat - ni var lika guldiga och glittrande som ni alltid varit. Även om jag kände mig som ett grått troll som längtade hem klockan 22 så hade jag en gemytlig dag. Emilia, du förstår inte vad jag har saknat dig och en kaffe - ja, tack. Hilma och Kristin - jag var så glad över att se er att ni anar inte. Även om jag, som sagt, befann mig på en plats där gråa troll existerar. Men de kändes lite mer åt de silvriga hållet ikväll, som om jag var ämnad att vara precis där jag var. och Tobias, jag kan inte längta mer till ditt bröllop. Jag hade kul. Jag skrattade. Jag vann på volleyboll - låtsats vi. Jag fick äta tacos. Jag fick gå på en special guidad spårvagnstur av dig. Jag fick skratta när mina nyfunna vänner - och gamla vänner - lekte "död ko" (för er som har mig på facebook eller följer min instagram - se där så kan ni få skratta åt detta med mig). Tack för en bra dag som du fick oss att sammangadda ihop oss till.
Jag vet inte vart jag är mer - det finns ingen poäng eller sammanhang i denna texten längre. Den är som mig - som ett grått troll som blir silvrigt och ihop-knutet till en knut på slutet för att sedan trasslas upp till något magiskt - när tiden är inne. Fullt av bindestreck och kommatecknen till en veva av alldeles för många parenteser (även om de sakta men säkert byts ut mot bindesstreck, ju mer bindestreck desto bättre). För att sammanfatta allt: tankspridd. Med för många ord att lägga ut för ens eget bättre vetande. Vi började någonstans men slutade någon helt annanstans. På tankspriddheten. Allt sammanfattas till tankspriddheten (jag har förövrigt flera tusen inlägg som inte är publicerade - och aldrig kommer bli det - som handlar om just min tankspriddhet). Just det, tanken. Jag förbättrar den. Och nu värker min rygg för jag har suttit alldeles säckigt. Enough written, hejdå. Jag ska ta mitt grå-silvriga troll till kojs. Vi ska sova. Jämte kudde-ludde. Han är simply the best.
Jag tror jag lider av någon slags vinterdepression. Likt de allra flesta svenskar på vinterhalvåret får jag alldeles för lite av vitamin D. Åtminstone är det vad jag tror, och regeln bekräftar oftast just detta. Även om jag varje år drabbas av samma sorts vinterdepression som jag ignorerar bättre än någon annan nu för tiden så tror jag nog att den, i skrivandets stund, mestadels beror på en handled som inte fungerar som den brukar och faktumet att jag just varit sjuk. Dödssjuk. För visst var det väldigt skönt att spendera dagar under täcket, trots att febern satte käppar i mitt hjul. Likaså den dunkande huvudvärken som mer övergick till yrsel i form av att inte komma upp ur sängen. Vinterdepression. Där var vi. Med eller utan trasig handled. Med eller utan 39graders feber. Vinterdepression. Enough written, jag har tappat bort vart vi var. Det har med min tankspriddhet att göra. Lovar. Tillbaka till min handled och dess orsak till dess obekvämhet i att användas till att trycka ner knappar på ett tangentbord - mitt tangentbord.
I helgen var jag på svensexa/möhippa. En nykter sådan. Det var helt fantastiskt. Människor är fantastiska. Även om jag knappt sett folk som en gång var mig närmare hjärtat så gjorde de mig iallafall alldeles varm om hjärtat - ni var lika guldiga och glittrande som ni alltid varit. Även om jag kände mig som ett grått troll som längtade hem klockan 22 så hade jag en gemytlig dag. Emilia, du förstår inte vad jag har saknat dig och en kaffe - ja, tack. Hilma och Kristin - jag var så glad över att se er att ni anar inte. Även om jag, som sagt, befann mig på en plats där gråa troll existerar. Men de kändes lite mer åt de silvriga hållet ikväll, som om jag var ämnad att vara precis där jag var. och Tobias, jag kan inte längta mer till ditt bröllop. Jag hade kul. Jag skrattade. Jag vann på volleyboll - låtsats vi. Jag fick äta tacos. Jag fick gå på en special guidad spårvagnstur av dig. Jag fick skratta när mina nyfunna vänner - och gamla vänner - lekte "död ko" (för er som har mig på facebook eller följer min instagram - se där så kan ni få skratta åt detta med mig). Tack för en bra dag som du fick oss att sammangadda ihop oss till.
Jag vet inte vart jag är mer - det finns ingen poäng eller sammanhang i denna texten längre. Den är som mig - som ett grått troll som blir silvrigt och ihop-knutet till en knut på slutet för att sedan trasslas upp till något magiskt - när tiden är inne. Fullt av bindestreck och kommatecknen till en veva av alldeles för många parenteser (även om de sakta men säkert byts ut mot bindesstreck, ju mer bindestreck desto bättre). För att sammanfatta allt: tankspridd. Med för många ord att lägga ut för ens eget bättre vetande. Vi började någonstans men slutade någon helt annanstans. På tankspriddheten. Allt sammanfattas till tankspriddheten (jag har förövrigt flera tusen inlägg som inte är publicerade - och aldrig kommer bli det - som handlar om just min tankspriddhet). Just det, tanken. Jag förbättrar den. Och nu värker min rygg för jag har suttit alldeles säckigt. Enough written, hejdå. Jag ska ta mitt grå-silvriga troll till kojs. Vi ska sova. Jämte kudde-ludde. Han är simply the best.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar