Hur vet man att man inte redan har gått in i väggen? Vem berättar för en?

Jag låg kvar i sängen 4 timmar imorse, tills jag tillslut fick styrka och reste mig upp för att ta ett bad. Jag kände tårkanalerna från att jag vaknade på morgonen. När Joshua Radins, "Tomorrow is gonna be better" kom på, på spotifylistan så grät jag. Jag satte nacken mot vattenytan och lutade huvudet bakåt så att håret flöt ut under vattnet och fortsatte gråta. Jag tog ett två timmars bad. Efter att jag badat så duschar jag alltid. Mitt hår väger ton och min kropp har aldrig känts så här tung. Den är trött och det är inte min första helg jag spenderar så här och det är inte min första vecka som jag känner så här. Jag är helt uttömd. Orkar inte ens trycka på en knapp på min Tassimo just nu.

Jag tror egentligen att jag har de flesta, om inte alla, symtom på utbrändhet. Men vem ska tala om det för en när man själv är osäker? Hur vet en om att man inte redan är där?

Tomorrow is gonna be better. 

Mvh en som tror att ett läkarbesök bara skulle resultera i att man blir misstrodd. Kallas det något? Ha hypokondri om att ha hypokondri?