EN KÄRLEKSBOMB

Seriöst. Jag har så fina vänner, och så fin familj. Igår träffade jag ungefär halva min släkt, och även om många av dom är dom mest högljudda emellanåt så tycker jag om min släkt så fruktansvärt mycket, precis som den är. De är min familj. Jag skulle inte för ett ögonblick vilja byta ut någon av dom. För det skulle inte vara min familj om de inte vore, just, precis, de som dom är. För mig är dom allt. Även om jag inte alltid visar det lika mycket som jag gjorde på barnsben så är de fortfarande mitt allt. MIN familj.

Dessutom, som jag tidigare nämnde, jag har världens finaste vänner som oftast bara vill mig väl. Som bryr sig om mig till en nivå jag ibland knappt förstår själv att de faktiskt gör. Dom är min kärlek. Och jag kan inget annat än säga att jag är så sjukt jäkla stolt över er, vilka personer ni är och vilka personer ni blivit. Ni är en stor del av mitt liv, att säga något annat skulle vara att ljuga. Jag är nog den stoltaste vännen ni kan ha, så himla vackra är ni.