söndag, februari 3

Everybody hurts just a little too much

Hej. Än lever jag, knappt, men jag lever. Har under den senaste tiden känt mig lite nere av olika anledningar men jag vet, jag ska vara så jäkla glad att jag har så underbar familj och så fina vänner. Dock känns det lite jobbigt att jag verkligen insett det senaste, om mer än nånsin, att det finns så många människor i mitt liv som försvunnit. Människor som jag inte vill ska försvinna men som bara försvinner och visst, det är ju lite mitt egna fel också. Dessutom känner jag att det finns så många, så många som jag inte alls har lika bra kontakt med längre, och det känns så jobbigt, att veta att de människorna finns där borta nånstans men att jag inte riktigt kan nå dom. Men, jag har nu insett, att man kan bara ha ett visst antal i sitt liv, det är som de där orden en gång sa: "some people can be in your heart but not in your life". Och det känner jag, mer än nånsin. Men som sagt, jag ska vara glad att jag faktiskt har de vänner jag har kvar, som oavsett alla fel och brister hos mig, ändå finns kvar. Jag kan inte säga nog, jag älskar er. Innerligt. Varenda en av er. Och som jag sagt innan också, de människor jag lärt känna i Skåne är sån stor del av mitt liv att det är helt sanslöst. Jag är så jäkla glad att jag flytta till Skåne. För oavsett hur mycket det förändrat mig att bo här i Skåne, hur mycket insikter jag fått i mitt liv, så är jag så sjuhelvetes glad att jag har er. Finaste. En dag ska jag bli lika vacker som ni är.

1 kommentar:

  1. Det är du redan darling. Vackrast. <3

    SvaraRadera