onsdag, maj 18

Någon dag kanske nån kör över mig där utanför

Jag var och tittade på the wall tillsammans med Hilma, Kristin, Stina och Alice. Den var faktiskt riktigt bra och jag blir så där alldeles glad i magen när det finns människor som faktiskt är riktigt bra, och snygga. Well, efter konserten for jag vidare mot kyrkisen (för första gången på en väldigt lång lång tid) och det var verkligen så himla skönt på nåt vis att komma dit, för det kändes helt plötsligt som att ingenting alls hade förändrats. Som om allt var lika fint som det en gång alltid varit. Tack Tobias, Calle och Rasmus för det.

Nu ska jag hur som helst äta upp min fil, för att sedan göra mig i ordning för att sova litegrann. Puss i ljumsken!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar