lördag, september 17

det finns en första plats som inte går att nå

kvällen igår var fin, jag älskade håkan mer än något annat och jag var typ lyckligast i världen igen. för ett ögonblick försvinner jag från allt, jag lever mig liksom in i en egen värld. det är nog därför jag älskar håkan extra mycket ibland. åh du himmelske håkan!

sen när det vankades utgång så gick mitt humör mest upp och ner, var jag inte riktigt så taggad som jag skulle kunna ha varit (tack onda mage) men ändå så hade jag det kul, speciellt på tåget. tack johanna, caroline och tobias för att ni bara är så himla bra hela tiden. (och lite tack linus, viktor, albin och hela håkansällskapet).

nu ska jag i vartfall äta mig lite frukost för att sedan åka till farmor för att hälsa på pappa farmor och johnny, och om några andra tagit sig dit också så ska jag träffa dom med. pusshej

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar