om himlen finns är jag förlorad

jag har insett att jag kommer vara en sån där som anna-karin alltid pratade om på svenskan, en sån där som blir lite klyven och inte vet vad hon ska kalla för hemma. just nu känner jag liksom att göteborg alltid kommer vara mitt hemma men samtidigt känner jag också att mitt studentboende där på unionen i helsingborg också är mitt hemma. jag har liksom två hemma, och ändå kan inte helt och hållet känna att helsingborg är mitt hemma eftersom jag bara bott där så kort tid medan jag också kan känna att göteborg tas längre och längre bort ifrån mig. jag blir alltså en sån där klyven-människa som anna-karin alltid pratade om. som inte vet vilken plats som är deras hemma. och det kan jag faktiskt tycka är lite jobbigt.