Jag har precis fått veta att en som jag lärde känna på gymnasiet har gått bort. Egentligen kan jag väl inte säga att jag kände henne jätteväl, men vi hade många gemensamma vänner och har varit på Håkan-konserter, peace and love och diverse fester tillsammans så visst tar det emot att få veta att en av de människor jag delat min alkohol med, suttit uppe hela nätter och letat stolar med för två somrar sedan, är borta.
Känns så konstigt att se på gamla bilder och inse att den här personen kommer jag aldrig mer att träffa, inte på någon Håkan-konsert, inte på någon festival, aldrig mer på någon fest någonstans. Det är liksom inte rättvist, att 92orna ska börja försvinna redan. Men jag tror, att oavsett, så har hon det säkerligen jättebra där hon är nu. I himlen. Med alla fina änglar.
Känns så konstigt att se på gamla bilder och inse att den här personen kommer jag aldrig mer att träffa, inte på någon Håkan-konsert, inte på någon festival, aldrig mer på någon fest någonstans. Det är liksom inte rättvist, att 92orna ska börja försvinna redan. Men jag tror, att oavsett, så har hon det säkerligen jättebra där hon är nu. I himlen. Med alla fina änglar.
Vila i frid, Hanna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar