måndag, juli 11

Ljusfolket

Läste ur Carolina Gynnings bok Ego-woman om en bok som hon hade läst som hette Ljusfolket och som var skriven av Benny Rosenqvist, här är utdraget som lyckades fånga mig:

För många är detta en förfärlig tanke. Vi tycker det är hemskt att tappa bort människor i livet och gör nästan vad som helst för att lappa ihop trasiga relationer. Ibland håller vi fast vid personer som vi innerst inne vet att vi borde släppa. Vi är sentimentala och vi är rädda för att bli ensamma.
Försök känna efter i ditt hjärta vad den här människan betyder för dig. Är det skuld eller längtan som håller dig kvar? Är det längtan så är det något att bygga vidare på, är det skuld ska du släppa det.
Och det är faktiskt inte meningen att vi ska hänga ihop med alla livet ut. Människor kommer och går i ens liv, vissa har man bare en kort period och några stannar kvar längre. Och förringa inte de kortspringande vännerna, ni har kunskaper ni ska ge varandra som inte behöver ta så lång tid. Sedan kan och ska ni gå åt varsitt håll. Våga släppa taget! Verkliga vänner och kärlekar hittar tillbaka till varandra om det är meningen. De andra ska man inte ha dåligt samvete för. Det är faktiskt skönt att bli av med en del personer man är färdig med.
Däremot ska man aldrig se tillbaka med bitterhet på gamla relationer. Man lär sig något av alla relationer och det är aldrig bortkastad tid. Det var helt enkelt inte meningen att du skulle ägna de åren åt den mannen/kvinnan och den relationen och det gäller bara att förstå vad det var du skulle lära dig av det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar