Ytterliggare ett tecken på att jag sakta men säkert ändras som person. Jag ser mer framemot Oral-proficiency (alltså muntlig språkfärdighet) nästa vecka än något annat vi har. Jag som brukade hata muntliga grejer har nu blivit en person som längtar tills jag får hålla mitt nästa tal. Den som sa att miljön och vilka vi umgås med inte påverkar en hade helt och hållet fel.
Eller så är det bara för att jag är vuxen nu. 19 år och rätt så glad. Nu ska jag dock skriva written proficiency, vilket drar ner mitt humör en aningen likaså som Historia-Birgittas mani med att tro att hon är världens bästa lärare och att det är hennes elever som är dåliga gjorde. Pedagogik s'il vous plaît Birgitta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar