Inatt drömde jag en jättefin dröm. Den var så himla fin att jag efter 12timmars sömn vaknade gråtandes. Det var länge sedan jag sov så mycket, och så länge sedan jag grät i sömnen. Men SÅ fint var det denna gången. Jag adopterade ett barn i hemlighet kan man säga, utan att flickan visste om det. Hon hade haft det så svårt, att hennes föräldrar hade låtit henne bli bortglömd. Att jag sedan hade lyckats få extra kontakt med henne under den lilla tid jag spenderade där hon emellanåt var, var så himla vackert. Det var nämligen inte vilken flicka som helst jag drömde om. Jag blev, vad man kan säga, en extra hand i hennes liv. Och när jag sedan skulle ta avsked av henne, ett väldigt hårt avsked av henne så gräts det. Jag hade nämligen spenderat så mycket tid med henne, och jag visste att detta nästan var sista gången jag skulle få se henne. Hon hade blivit som mitt barn, som jag adopterade bort. Tog farväl av. Trots att jag fortfarande skulle vara en hjälpande hand i hennes liv, så visste jag att flickan inte var min och att jag inte skulle kunna spendera lika mycket tid med henne som innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar