onsdag, april 4

För vad som än händer vill jag andas nu

Jag har insett lite att jag är mörkrädd. Eller mer rädd-för-att-somna-innan-två-om-jag-är-själv. Ända sedan Petra för några veckor sedan berättade för mig att om man vaknar mitt i natten så står det oftast någon i rummet, en svart silhuett liksom, och stirrar på en. Så, nu har hon fått mig att både tro på spöken (jag har väl lite alltid trott på spöken, andar och det övernaturliga) men ändå och fått mig att inte våga somna innan två. Eller egentligen vågar jag ju, eftersom det är så länge man inte vaknar mitt i natten (vilket jag inte har problem med särskilt ofta) som man kan se en silhuett. Men för att vara på den säkra sidan så försöker jag oftast att inte somna förrän att jag vet att jag inte kommer att vakna upp runt två.

Okej. Jag ska inte överdriva. Det är väl kanske inte så hemskt egentligen. Men oftast vågar jag faktiskt inte släcka lampan förrän efter två, med risk för svarta silhuetter som enbart syns i mörkret. Så tack Petra, tack det övernaturliga och tack för att jag bor ensam.

(och nej jag tänker inte vara stor och vuxen och sluta tro på detta nonsens. Jag ska gömma mig under täcket, och kudden. och dessutom försöka somna innan två idag). Godnatt tussar!! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar