Vi kan le, men bara i sekunder, det är ett uttryck för känslor och det är förbjudet

Har under helgen vart i Göteborg. Min favoritstad i hela världen. Firade en 18åring, träffade pappa en himlans massa och dansade i konfetti in på småtimmarna tillsammans med finaste vännerna. Mina bästa vänner. Fick dessutom träffat Jenni för första gången på 1 och ett halvt år och kände bara hur jag började gråta eftersom jag saknat henne så HIMLA mycket. Det var fint vill jag lova, vi drack vitryssar och hade det bäst.
    Hur som helst, nu är jag mest sjuk och sitter och pluggar mest hela tiden. Och söker jobb. Det är ungefär det som hinns med. Dessutom småträffar jag folk i vevor, ni vet man träffar dom en kortis (kanske en halvtimma eller så bara för att prata). Är nämligen så att jag tycker om att prata med människor och därför är det lite jobbigt för mig att vara sjuk för jag kan verkligen inte hålla mig undan från människor.

Jaja, nu ska jag fortsätta plugga. Lev väl!