Lilla sällskapet

Jag har suttit hela veckan nu
Men det här pusslet blir aldrig klart
Jag är inte längre säker på
Om jag ens vill se när jag lagt den sista biten
Och det känns som om jag springer genom vatten
Medan tiden bara flåsar mig i nacken
Och jag trampar runt i papper i mitt rum

Jag är inte lika ung längre,
men precis lika dum
Dum, dum, dum

(...)

Jag drar armen över bordet nu
Allt singlar ner över golvet
Jag vet, jag gör det om och om igen
Kan inte någon annan bara göra ekvationen
Jag bara hoppas på att vinden vänder
Känns som mitt liv är i nån annans händer
Så nu lämnar jag det sjunkande skeppet, en stund



Jag är inte lika ung längre,
men precis lika dum
Dum, dum, dum